Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIVIDUALISM.
strid blir en i öfvervägande grad inre strid: han kämpar egentligen emot
sig själf.
Under sådana förhållanden slutar nu striden icke mera nödvändigt
vis med individens absoluta förintelse, utan kan sluta med hans utveck
ling till högre klarhet i sin verldsäskådning. Och då gestaltar sig äfven
frågan om individens ställning till allmänna meningen något annorlunda.
Vi se skilnaden redan uti det olika inflytande kvinnorna utöfva pä
Coriolanus och på Stockmann. I den skarpa konflikten mellan mas
san och adelsstoltheten verkar visserligen det kvinliga inflytandet till
förmån för fäderneslandet, men på samma gång förderfligt för individen.
Därmed är väl en viss rättvisa skipad, dä fosterlandet står öfver indivi
den och sålunda har rätt att fordra hans lif i fall det behöfves något
som ju äfven Coriolanus förut erkändt genom det dödsförakt han visat.
Men bättre är det väl dock om, såsom i »En folkefiende», kvinnan kan
medverka till att individen uppnår en högre förädling och lär sig lefva
för fosterlandet.
Men, skall må hända någon fråga, lär sig Stockmann verkligen detta?
Och har Ibsen öfver hufvud lyckats visa oss möjligheten af en försoning
mellan individens fordran på själfständighet och majoritetens fordran på
underkastelse?
De marfliga bipersonerna i »En folkefiende» gifva oss verkligen ej
något synnerligen tröstande svar pä dessa frågor; ty underkastelsen under
majoriteten har förderfvat dem alla, så när som på Horster, hvars prin
cip ju är att absolut afhålla sig från all befattning med samhällets ange
lägenheter. Af de öfrige alla utmärkt väl tecknade har Billing
förlorat all individualitet och är endast ett eko af hvad andra säga; Hov
stad ställer sig visserligen som sitt mål »at stå som en tryg selvsikker
mand», men kan aldrig realisera detta mål; och Aslaksen har redan upp
gifvit all strid och »beflitter sig på mådehold.» Hvart detta dagtingande
med sin öfvertygelse leder visar deras förslag till doktorn att med honom
dela det genom aktiebrefvet förvärfvade bytet; svagheten i politisk öfver
tygelse för till svaghet i moraliskt afseende. Byfogden ledes genom
sitt beroende af den allmänna meningen till tyranni och Morten Kiil till
hämdlystnad för det man har »hundsvoteret ham ud af formandskabet.»
Lägger man nu, härtill doktorns förut anmärkta försummelser mot sin fa
milj, föranledda af hans politiska verksamhet, så måste medges att in
trycket är ganska nedslående, desto mera som det verkliga lifvet be
dröfligt nog kan uppvisa många motstycken till all denna svaghet: jag
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
