Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 I »Academy» 1883, april 28.
Nordisk tidsl/Hft. I**4. LO
POUL ANDRÆ, VIA APPIA.
Kindens karmin og det hvælvede bryn, hvormed du os vinker,
tegned’ din pynterskes hånd, da du i morges blev malt.
Derfor kan ingen man sige til Dig: jeg elsker dig, Galla!
Kun hvad du synes han vil. Ingen attråer, hvad du er.
öfversättningen är visserligen, synnerligast i metriskt hänseende,
mycket skral, men står dock långt öfver många i »Via appia» före
kommande. Från grekiska »smulor» förskonas vi i allmänhet af ofvan
anförda skäl. Men anmälaren kan ej neka, att hans förvåning blef
stor då han på sid. 265 i det förstnämda arbetet upptäckte något,
som, skrifvet med latinska bokstäfver såsom förf. gjort, alldeles ser ut
som ett ryskt patronymikon, nämligen Markellov (så!), med bifogad
upplysning, att detta skulle vara genetivformen af Markellos. En dylik
omskrifning af den grekiska ändeisen -ou torde vara hittills oerhörd.
Hvad skall det nu tjäna till att svepa kring sig denna lärdoms
mantel; dilettanten lyser i alla fall ut genom tusen hål. Det är som
om författaren, när han gick till sitt arbete, känt behofvet att inbilla
sig vara vetenskapsman och att han gjorde ett vetenskapligt arbete.
Emellertid må det vara nog med detaljanmärkningar, som lätte
ligen skulle kunna mångdubblas. Författarens största fel är att han
alldeles glömt den stora skaldens ord, att det är först i begränsningen
som mästaren visar sig. Hr Andræs penna tunga hade jag så när
sagt, ty i själfva verket är han framför alt annat anlagd till »causeur»
skenar ständigt ut från Via appia till alla möjliga saker, som där
med stå äfven i det lösligaste sammanhang, alldeles obekymrad hur
han skall hitta hem igen till ämnet. Hans lifliga, men låtom oss till
lägga det, älskvärda fantasi har en benägenhet att af det allra obetyd
ligaste ställe hos en författare, som händelsevis någon gång uppehållit
sig på eller vid den appiska vägen, taga sig anledning till att bygga
de mest öfverdådiga och luftiga »slott i Spanien». Så har han af nio
(säger 9) ord i ett af Ciceros bref lyckats få i hop en trettiofyra sidors
beskrifning rena fantasier på en festmåltid som den store tala
ren gaf för den stora ockraren, triumvirn Crassus. På det sättet blir
stilen olidligt bred, och själfva undersökningen, om man så får kalla
den, framskrider med tuppfjät. Skall det fortgå så som det börjat,
måste en ovanligt lång lifstid beskäras hr Andras, för att han skall
hinna vandra den appiska vägen till slut, äfven om han ärnar slå sig
till ro redan i Capua.
I likhet med en engelsk kritiker *, som för ofrigt är nästan ännu
strängare mot förf. än anmälaren, anse vi »som en besynnerlig egen
hot för hr Andræs bok den fullkomliga frånvaron af hvarje illustration,
vare sig i form af kartor, utsigter eller arkitekturbilder». Såsom
den engelska anmälaren tro vi äfven det enda undantaget från
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
