Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESAIAS TEGNÉR.
förmodligen samma namn som Abildgård i Danmark, Abullagården
i Skåne, Applegarth i England.
Vigtigare för vår fråga äro vissa negativa förhållanden. Worsaae
har redan framhållit, att på Island och i öfriga norska koloniland slutet
-stad under formen sta<Sir, -ster och i sammansättningen bolstabir, sam
mandraget -buster, -host m. m., är den gängse formen för gårdnamn. I
Danelags namnbildning ingår däremot ej detta ord. Namn på -stead finnas
visserligen det är nog att nämna Byrons Newslead Ahhey men
de äro icke flere på danskarnas koloniområde än i Sydengland, utan
tvärtom färre; de fall som möta i Danelag härröra därför säkert från den
af danskarna undanträngda anglosaxiska befolkningen.
Från Normandie finnes intet enda fall af denna namnform angifvet.
Ett starkare indirekt bevis för landets uteslutande danska förbindelser
kan på namnområdet icke tänkas.
Kanske skall man undra öfver denna frånvaro af -stad-namn i de
danska kolonierna, då man besinnar, att -stad både i Danmark och
Skåne är en från gammalt mycket vanlig namnändelse. Näst socken
namnen på -torp och -hy äro de på -stad talrikast; Styffe upptager för
Skåne 32. Till dessa komma naturligtvis en stor mängd af mindre
ansenliga orter med namn på -stad.
Det skäl jag kan andraga, hvarför detta slags namn ej följt ny
byggarna öfver hafvet, må synas djärft, jag tror dock att det är riktigt.
Enligt min mening var redan på vikingatiden detta namnbildningssätt
föråldrad t. Man använde det ej då vid skapandet af nya namn, lika
litet som man gör det i våra dagar. I Norge, dit denna namnform
kanske kommit senare, har den också längre egt sin lifskraft kvar.
Just från Norge kan ett motstycke till det omhandlade förhållandet
anföras. K. Rygh har påpekat, att de norska namnen på -hem måste
vara äldre än de på -stad, detta af den grund att de förra i allmän
het ligga på lättare tillgängliga, lägre sträckor af dalgångarna. Och
dock hafva, såsom Rygh också anmärker, utvandrarna till Island icke
där bildat nya namn af denna form, fastän de dragit ut från trakter
i Norge, där -hem var brukligt 1. Afven denna ändelse var altså redan
då ett dödt namnbildningskapital.
Ännu ett tredje liknande fall vågar jag antaga: det afser den ändelse
som ses i de danska namnen Haders-lev, Ers-lev, de skånska Bur-löf,
1 K. Rygh, Bemerkninger om Stedsnavnene i den sondre Del af Helgeland,
Norsk Hist. Tidsskrift I, sid 60..
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
