Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL HENRIK KARLSSON.
än mer »dokumentet visar sig genom densamma vara så långt ifrån
ett vittnesbörd om hvad man på mötet i Kalmar öfverenskommit, att
det tvärtom är ett afgörande bevis på att man där icke lyckades att komma
till enighet». Hade beseglingen däremot varit fullständig, skulle akten
varit vida mer än ett vittnesbörd af trovärdiga män såsom Paludan- Muller
anser. Den skulle utgjort »hvarken mer eller mindre än det officiela
dokumentet för mötets i Kalmar beslut i unionsfrågan, afsedt att ega all
den förbindande kraft, som detta beslut i sig själf kunnat ega och i be
traktande af dess ställning till de sex utskrifterna, som efter densamma
skolat tagas, skulle den således vara unionens verkliga fundamentalakt».
Till detta resultat kommer Rydberg af aktens ord, att sex exemplar
skulle utskrifvas »ludende i alla modæ oc met allæ artikele, som hær
fore screfuet star», samt att den var »deythingeth oc ænd met radh oc
samthykke - koning Erics oc drotning Margre
tes, oc met en ræt endrecht oc samthykke alle rikesens radhgeuere oc men
aff alle thry koningxriken fulbordhet», och han visar, att de i akten före
kommande skriftelen och ändringarna äro af så ringa vigt, att de i och
för sig icke kunnat hafva något inflytande på aktens gällande kraft, ehuru
de i förening med den ofullständiga beseglingen väl kunna hafva sin
betydelse. själfva utskrifningen eller ratificeringen, vid hvilken Er
slev fäster all vigt, fäster sig Rydberg däremot altför litet. Han sätter
till och med i fråga, om denna utskrifning i sex exemplar ens i själfva
normalakten varit tänkt som nödvändig, och en gång säger han det endast
vara »föreslaget». Han anser möjligt, att akten äfven utan dylik utskrif
ning kunnat ha gällande kraft som unionsakt, oafsedt att ej konungen på
tryckt sitt sigill, och fäster härvid uppmärksamheten vid föreningsakten
mellan Danmark och Norge af år 1450, i hvilken äfven konungens sam
tycke namnes, ehuru hans sigill ej är vidfastadt. Men härvid måste man
taga i betraktande den utveckling de skandinaviska rikenas råd under den
mellanliggande tiden ernått och möjligen afsågs det då, att norrmännen
skulle synas handla mer själfständigt, om endast konungens samtycke
nämdes, men han ej med sitt sigill uttryckligen bekräftade akten. Dess
utom måste i dylika saker stöd hämtas från ungefär samtida eller före
gående fall och ej från sådana som inträffat så långt efteråt.
Vid bedömandet af orsakerna, hvarför akten icke fått gällande kraft,
måste vi således först fästa oss vid Erslevs åsigt om, hvarför den icke
blifvit utskrifven eller ratificerad, och sedan vid Rydbergs förklaring,
hvarför de fyra norrmännen och tre af danskarne icke påtryckt sina sigill.
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
