Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. AF GEIJEKSTAM OCH JONAS LIE.
därför också, alldeles utanför det literära intresset, väcker frågor, hvilka
emellertid ej blott lemnas obesvarade, utan hvilkas besvarande mer för
svåras än underlättas af den gifna framställningen. Detta kommer tvif
velsutan däraf, att författaren velat och åsyftat något mer, än hvad han fullt
mäktat klargöra. Vi lemna för ögonblicket därhän, huruvida diktens
verld öfver hufvud är den rätta platsen för utredning af ömtåliga ting,
men säkert är, att där läsaren oemotståndligt föres in på en dylik utred
ning men ingen klarhet vinner, där har diktaren relativt misslyckats. Han
har tagit någonting med i degeln, som han ej riktigt beherskar, d. v. s. som
han ej haft eld nog att till fullkomlig enhet smälta samman med sitt
äkta diktstoff. Hr Geijerstam har här afstått från så djärfva försök, som
då han t. ex. i en af sina förra noveller förde in frågan »Ar kärleken
synd ?», och han har därför icke häller någonsin i denna samling lemnat
läsaren så otillfredsstäld som då; men han håller oss dock genomgående vid
flera af sina figurer, vi nämna t. ex. Erikson i den första af de två ofvan
nämda berättelserna och Elin i den senare, uti sådan ovisshet rörande
deras innersta halt och ställer dem uti ett så vacklande och tvetydigt läge
till hvad iakttagaren angående dem ovilkorligen frågar sig, att man vid
skildringens slut är mer osäker än någonsin om hvad han egentligen med
dem menat och afsett. Detta kommer tydligen icke af bristande makt
öfver vare sig form eller färg, ty hvarje drag är i och för sig korrekt,
till och med strängt och skarpt realt, men det kommer af en brist, som lig
ger djupare, en oförmåga att fatta stort och helt, att sätta sina gestalter
in i en full och klar dager; det kommer af något, som kanske rättast
borde kallas en viss etisk obeslutsamhet, så mycket märkligare, som här
otvifvelaktigt förefmnas stora och uppriktiga etiska intressen. Vi hafva
länge varit tveksamma angående dessa intressens befintlighet hos hr
Geijerstam, och sådana stycken som »En episod ur ’en idyll på landet’»
och andra desso lika från de gångna åren hafva just ej varit egnade att
ingifva höga tankar om författarens andliga myndighet, men då vi uti
den nu föreliggande volymen se ansatser så kraftiga som t. ex. i »För
brytare» att bemästra ämnen af det största allvar, och då vi därvid röja,
mer än förut, en vibration ur ett hjärta, som ömmar för den nöd,
det ser framför sig, så våga vi tro, att dessa drag icke kunna vara till
fälliga utan hafva sitt upphof ur en nitälskan, som syftar till något mer än
blott ytan af tingen, och som, fast ännu i saknad af den högre konsekvens,
hvilken först framgår ur stora personliga erfarenheter, dock gömmer i sig en
helt annan innebörd än det intresse för experimentet, som länge gjort
sig nog mycket gällande i vår literatur. Då vi sålunda ännu hos Geijer
stam sakna åtskilligt af den mognad, som vi gärna ville möta hos en
hvar andarnes påverkare, foga vi dock, till beklagandet däraf, ett erkän
nande om, att vi emellertid denna gång af honom fått mycket mera posi
tivt godt än någonsin förut, och framför alt, att vi fått det uppfriskande
intrycket, att vi nästa gång böra hafva att hoppas på vida mera.
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
