Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. AF GEIJERSTAM OCH JONAS LIE.
Den utförligaste berättelsen i detta hr Geijerstams nya häfte är den
sista, »Ensam i Stockholm». Förloppet är högeligen enkelt. Läsaren in
föres, det är just på den yngre dotterns konfirmationsdag, till en enka,
boende på Söder i Stockholm. Madam Söderström, så är enkans namn,
har med flit och ihärdighet lyckats att hålla sig uppe efter sin mans
död. Med en anspråkslös inkomst af tvätt och strykning har hon dragit
sig fram och efter arbetsfolks vanliga förhållanden fostrat sina barn, två
flickor. Den äldre har redan någon tid varit utflugen ur boet, den andra
är såsom konfirmerad nu mera i ålder att taga tjänst. Mötet med den
lilla familjen gör ett hårdt intryck; utsidan har intet afstickande, men ’i
bottnen strömmar grummel, mer än kanhända ens hos den tarfligaste är
vanligt på en sådan dag. Man är hemkommen, och modern tillagar en
måltid, öfver hvilken hon gärna vill gjuta en viss flägt af högtid. Under
tiden mönstrar dottern, den nyss konfirmerade, framför spegeln sina klä
der, sitt ansigte och sin taille, och hon ler, i berusningen af sin egen
ungdom, ett litet trotsigt leende, medan hon i overksamhet väntar på att
modern skall blifva färdig med maten. Nog tro vi det vara korrekt, att
den stund förr eller senare kommer, då ett flickebarn, temligen vildt upp
vuxet i atmosferen af Stockholms gator, upptäcker, att det i sin ung
domsfägring eger något att lägga märke till; men det är att göra detta
faktum onödigt motbjudande att införa det i omedelbart sällskap med
den allvarligaste handling, hvari den unga oförsökta ännu i hela sitt lif
tagit del. Omöjlig tro vi visst icke denna scen vara, men betecknande
är han säkerligen icke; och det torde, trots alla skeptiska teorier från
deras sida, som tro sig besitta något bättre, ännu, just hos de ringa i
samhället, finnas så mycket af allvar, uppriktighet och tacksam tillegnan med
hänsyn till de andliga skatter, som vår kyrka erbjuder, att man godt kan
hålla för sannolikt, att de allra flesta fattiga konfirmander återkomma
inom hemmets tröskel med en helt annan innerlighet och renhet i sina
tankar än Elin här i berättelsen.
Efter måltidens förlopp meddelar modern sitt barn de nya förhållan
den, som hädanefter vänta det i lifvet. Själf tycker hon si» nu hafva
uträttat ungefär hvad henne ålegat med sina döttrar. Då de båda kunna
reda sig själfva, torde hon ej längre behöfva slita upp sig med släp och
tral som hittills. En bonde i Småland, enkeman af passande ålder, har
länge velat hafva henne till stöd på gamla dagar; nu ämnar hon villfara
hans friareböner, och Elin får komma i tjänst. Att modern i denna si
tuation väljer denna lott tro vi ingalunda vara orätt funnet; men att
Elin, som nu på ett annat sätt än förr lägger märke till, att modern, fast
hunnen till åtta och trettio, ännu är fyllig, rask och kraftfull, vid tanken
på det nya, oväntade äktenskapet, vänder sig bort och rodnar, är säker
ligen ett drag, som, oafsedt sin alt annat än tilldragande bismak, är föga
sannolikt. Xär nödens dotter får höra, att hennes moder skall gifta om
sig och göra det ekonomiskt fördelaktigt, är det nog de praktiska för-
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
