- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1885 /
394

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ADOLF NOIIEEN.
uttal uppträder i hvardagligt språk. Något annorlunda ställer sig saken
i högtidligt och poetiskt språk (samt i sång), där arkaismer således
också ett ålderdomligt uttal äro jämförelsevis berättigade, ja i många
fall eftersträfvansvärda.
Uttalet morgon, pl. morgnar (med hörbart g) är sämre än mor(g)on,
pl. mor(g)nar, emedan svenskan ljudlagsenligt låtit rg blifva rj (jfr
torg, korg, färg, bärg o. s. v.), och särskildt morgnar visat sig vara
svårt att uttala (redan isl. mornar jämte morgnar). Men en oregel
bunden böjning; morgon, pl. mornar är olämplig af skäl, som längre
fram skola anföras.
Att i gästgifoare och Kristian bemöda sig om att uttala s, t, j
hvar för sig (i stället för ett enhetligt s/Vljud), är opraktiskt, emedan
svenskan räddat denna ljudförbindelse endast i sammansättningar (t. ex.
prestgäll, lastdjur), och såsom en sådan uppfattar man icke vidare ordet
gästgifvare; detta med all rätt, emedan gästgifvaren icke längre gifver
något åt gäster (i modern mening) utan säljer åt resande. Där,
såsom i Ostgöte, Västgöte, känslan af sammansättning är skäligen svag,
är också uttalet med rätta vacklande.
Att i psalm, pseudonym uttala p, i »ryske tsaren» uttala t är ett
olämpligt pedanteri, då svenskan annars icke eger ps eller ts i ordens
början.
Ett kvasi-danskt uttal Khöbenhavn eller kanske till och med ännu
:>bättre» Khövenhaun i stället för Köpenhamn är, då ordet brukas såsom
l[ånord i svenskan (d. v. s. af svenskar till svenskar), ett klander
värdt snobberi, i ty att svenskan har motvilja mot (hårdt) k före »lena»
vokaler och mot förbindelsen vn samt ej häller är synnerligen gynn
samt stämd mot b (men väl bb) mellan tvänne vokaler.
5) Sämre äro sådana former, som äro svårare att för det tillfälle,
då de behöfvas, hitta; hvilket beror på att de äro svårare att minnas;
hvilket i sin ordning beror på att de trögare associera sig med
öfriga uttryck af likartad användning. Ett uttryck, mäktigt af lätt
association, kan lättare i minnet fasthållas, lättare vid behof tillgripas
och kan, såsom redan ofvan blifvit framhållet, vanligtvis också snabbare
och lättare än andra uppfattas. Men ett dylikt uttryck är just hvad
man plägar kalla ett regelbundet bildadt. Här stöta vi på den
gamla dogmen, att oregelbundna former äro både goda och framför alt
sköna. Om det sistnämda, såsom beroende på tycke och smak, skola
vi icke tvista; men gagnet torde vara illusoriskt. Att rikedom och
394

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1885/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free