Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIUS CENTERWALL.
därmed, fingo sådana arbeten få läsare och följaktligen få afskrifvare
och försvunno nästan spårlöst.
Men »parlan le tornbe ove la storia é muta», grafvarna tala, där
historien tiger. I likhet med så många andra af antikens folk ansågo
etruskerna de lefvandes boningar mera som gästhus, medan grafven
skulle hysa den döde för evigt. Han skulle där föra ett slags skcnlif
och saknade ej förmågan att fägna sig öfver hvad som fröjdat honom,
medan han vandrade på jorden.
Däraf denna massa af målningar, härmande lifvets fröjder och bc
hof, af dryckeslag, husgeråd, verktyg och vapen, som förekomma i de
många etruskiska grafstäder, som senare tiders fornforskarnit bragt i
ljuset, såsom för att endast taga ett par exempel, den i Castel d’Asso
vid Yiterbo, den vid Corneto, det gamla Tarquinii, och den vid Cer
vetri (Gære). Däraf ock i grafvarna alla dessa kärl och smycken och
mera sådant som man numera, sedan de blifvit uppgräfda ur jorden,
ser i de stora etruskiska, fornsakssamlingarna inom och utom Italien.
Det finnes visserligen äfven andra minnesmärken efter detta märk
värdiga folk. Väldiga stadsmurar, till en del måhända dock äldre än
etruskerna vi skola nedanför se, att de voro ett invandradt folk
skyddade deras städer; väldiga dräneringsverk med afloppstunlar, sprängda
genom stora bärg, gjorde landsträckor beboeliga, från hvilka sumpfebern
numera under vissa årstider bortskrämmer hvarje mänsklig varelse. Den
stenart man vanligtvis hade att genombryta, var af så lös beskaffenhet,
att den nödvändiggjorde förstärkningsarbeten: så uppstod det etruskiska
hvalfvct, hvilket de visste att utan murbruk göra så varaktigt, att det
trotsat årtusenden. Se t. ex. på Cloaca maxima i Roma, ett verk af
etruskiska byggmästare, och på de stadsportar, hvilka, såsom den i Fa
lerii och den i Volaterræ, ännu stå kvar med sina mänskohufvuden
af sten.
Däremot hafva deras tempel, liksom deras hus, alldeles försvunnit.
Skälet är helt enkelt: man bygde dem alltid af trä; det är endast
på grund af beskrifningen hos den romerske arkitekten Vitruvius och
genom afbildningen på och i grafvarna, som vi kunna bilda oss en före
ställning om dem.
T hufvudsak är det således dock på grafvarna och deras innehåll,
som vår kunskap om etruskerna, deras utseende, drägt, tillhörigheter,
seder, religion, konst och språk beror.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
