Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rohinson.
ALFHILD AGRELL, HVAD INGEN SER.
med skäl varnat henne för ungdomligt öfverdrifna sympatiska fordringar
eller utan giltiga skäl; om det kanske är lika synd om dem bägge
två; om en öfverhängande stor fara eller blott ett tillfälligt moln
skymmer deras unga lycka o. s. v.
Ingick det i kompositionens plan att lemna alt detta alldeles
oafgjordt, så har tvifvelsutan den poetiska afsigten vunnits, och på ett
vemodigt intagande sätt. Den unga lyckan är, som åren lära oss,
vår ömtåligaste växt. Äfven små skador där äro nog för att få hvarje
vitues deltagande vaket; och en dikt sådan som Skymning kommer
att läsas med rörelse. Vill man åter till hvad pris Som hälst taga
därur en kränkt kvinnas martyrium, eller något dylikt, så svarar
dikten icke mot förväntan. Hvadan ju den förra förutsättningen är
den i hvarje hänseende lämpligare.
Motivet i skildringen är ett sådant, som Tolstoj skulle med för
kärlek hafva behandlat, fast antagligen något långsammare och om
ständligare än i det svenska utkastet, om ock med ett allvar, en
innerlighet som hade någon slägtskap med fru Agrells.
På samma sätt är det med novellen En gåta. Man står äfven
där tveksam med afseende på sannolikheterna för de ungas framtid.
Bn vcrldsligt uppfostrad flicka kan ingå ett i bästa mening ungdomligt
gifte, kan för ernående af sin önskan till och med skilja sig för alltid
så som här från en stor »kurtisamförmögenhet och mottaga i
stället torftighetens lefnadsvilkor med sin älskare. Men samma grund
kapital, som i hennes mormors ego sammanbragt den nyss nämda
förmögenheten, har dotterdottern kvar: sin egen förtjusande varelse.
Historiens beskaffenhet afgöres ju af, hur hon brukar detta sitt kapital.
Gör hon därmed mannen till en mänsklighetens hjälte det är ena
möjligheten? Förslafvar hon därmed mannen det är den andra,
vanligare möjligheten? Men i senare fall öppnas blott med den friska,
täcka skildringen ett nytt odaliskdrama, om än af anständigare ton
än det från två mansåldrar tillbaka.
Novellen är mycket älskvärd och eger äfven med nämda tve
hågsna tycke samma poetiska behag som den förra.
Med anledning af det socialreformatoriska i själfva motivet hem
ställer jag dock till författarinnans öfvervägande, om den ej skulle
vunnit på att göras något längre och bestämdare?
För att nu sluta med det i alla enskildheterna omsorgsfullast
förberedda och starkast gjorda stycket halfidiot- och fattighistorien
Enl —, som lemnar ett nytt bidrag till fru Alfhild Agrells märkliga
skildringar ur arbetareklassen, ber jag få säga min mening vara, att
om lika mycket tid användts äfven på att göra hvarje enskildhet i
de öfriga styckena fullt konkret och för sin plats kännetecknande, så
skulle kanske alla berättelserna kommit att nämnas som mästerstycken.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
