Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL MADSEN, JAPANSK MALERKUNST.
uppfattningen och ett lif i penselforingen, som af ingen europeisk konst
blifvit uppnådd, samt en hos oss hittills okänd frihet och omväxling
i uppbyggandet af en tafla, i inplaceringen af bilderna på duken.
Den entusiasm, hvarmed de yngre målarnc helsade den nyupp
täckta japanska konsten, måste snart visa spår i deras egen konst.
Japanerne förstodo att måla ljust därför att de målade på hvit grund,
på siden eller annat, och aldrig täckte duken helt och hållet, aldrig sökte
nå fullkomlig illusion utan endast ville dekorera ytan, som de målade
på. De undertryckte skuggorna eller bortlemnade dera helt och hål
let såsom varande något tillfälligt — och deras taflor fingo härigenom
sin lätta, glada ton.
Men denna genomgående klarhet i målningssättet var dock ej
dessas mest i ögonen fallande egenskap. Som sådan få vi väl anse
raotivvalet samt teckningssättet.
Valet af motiv bestämdes af japanernes skaplynne. De hyste för
naturen en verklig dyrkan. De svärmade för sitt sköna land, för det
rika, växlande färgspelet i dess himmel, för dess blodfärgade solned
gångar och kallgrå nätter, för det djupblå hafvet, de stilla, fiskrika
sjöarna, de sanka rismarkerna, den öfverdådigt praktfulla växtverlden.
Naturen var för dem skönhetsidealet.
Från denna nära nog ödmjuka naturkänsla utgick japanernes må
leri, liksom örikets literatur äfven fick sin hufvudsakligaste prägel af
naturförherligandet. Naturstudier blefvo också de flesta målningar af
japanska mästare. Och, som sagdt, intet var för obetydligt för att
målas. Ju enklare ett motiv var, dess mera konstnärlig kärlek kunde
nedläggas därpå.
Djur och blommor lågo närmast till hands att framställa. Och
med hvilken älskvärd rättframhet! »Sju feta penseldrag» äro till
räckliga för att måla ett djur. Aldrig offra fem linier, om fyra kunde
vara nog för att återgifva ett föremål. Men dessa få penseldrag må
ste stå på rätt ställe, och Japans bättre målare förstodo också att
göra underverk med sin pensels skenbart nyckfulla lek. Det är en
högst egendomlig förening af öfverdådig käckhet och fin känsla
men känsla för rörelsen vida mera än för formen. Japanska fåglar, in
sekter och djur lefva i en vida högre grad än våra europeiska bilder
göra det, och detta är ett karaktäristiskt drag för afbildning af djur
liksom af blommor hade de en stil, som hos oss var fullkomligt okänd,
så snart det gälde andra föremål än människokroppen.
Japanerne voro stora impressionister. Hade de lyckats återgifva
uttrycket, den karaktäristiska formen, rörelsen hos ett föremål, så
brydde de sig föga om att utarbeta detaljerna.
Afven detta har åtminstone till en del berott på det material, de
arbetat uti. Deras målning på siden med tusch eller vattenfärg måste
göras å la prima. Intet penseldrag, som en gång är gjordt, kan suddas ut
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
