Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL MADSEN, JAPANSK MALERKUNST.
några som hälst element från västern bär en alt igenom orientalisk
prägel.
* *
*
Förra hälften af Karl Madsens arbete skildrar hufvuddrageu i den
japanska konsten. Den andra afdelningen meddelar landets konst
historia i sammandrag, och denna del af det värderika arbetet är den
ej minst intressanta.
Den japanska konsthistorien utarbetad redan för lång tid
sedan af landets lärde går tillbaka ända till 400-talet af vår tidräk
ning. Konsten kom in i landet jämte den budhistiska religionen,
som hon tjänade, men några nationella drag hade hon ej förr än i
slutet af nionde århundradet, då Kose no Kanacka grundade den ena
af de båda japanska målarskolor, som sedan herskat öfver örikets konst.
Karaktäristiskt är att ända till 1500-talet utöfvades konsten uteslutande
af samhällets högsta klasser, af adelsmän och andlige. Det var till och
med en biskop Toba hette han som uppfann karrikatyrraålningen.
Madsen skildrar därefter konstens utveckling genom århundradena
ända till vår tid. Största utrymmet är egnadt åt Hokusai, landets
främste konstnär och äfven den, som tyckes vara bäst förstådd af
europeerna.
Med 1868 års revolution vände sig ett blad i Japans historia.
Med det året få vi ock anse landets gamla traditionella måleri såsom
dödt. Revolutionen införde i landet västerländska idéer, nya seder
och åskådningssätt trängde undan de gamla, och mycket, som varit värdt
ett bättre öde, blef nu förbisedt och föraktadt. De gamla taflorna och
de präktiga bilderböckerna dugde nu inte längre annat än för euro
peerne. Japanska konstnärer blefvo utan beställningar, men till främ
lingarnes tjänst uppstodo tafvelfabrikörer och förfalskare af gamla
mästares taflor.
Nu mera, sedan den första krisen är öfverstånden, tycks förhål
landet blifva bättre. Japanerna ha fått ögonen öppna för hvilka skatter
de släppt ifrån sig, och de ha återköpt en del och samla fortfarande
hvad som ännu fins kvar inom landets gränser af gammal värderik
konst. Trots det främmande inflytandet ha ett par samtida målare af
den gamla stammen förstått att stadga sitt rykte i Europa lika
mycket som i Japan främst Kiosaj, Hokusais efterföljare och rival
om folkets gunst. Men för öfrigt väntar solens rike på en ny konst.
I Paris studera unga japaner den europeiska tekniken, i Japan målar
man med oljefärger på duk. Den gamla konsten, Koses konst, tillhör
historien, dess tid är ute. Civilisationen, som skaffade oss kännedom
om den, har ock dräpt den.
Retrospektiva japanska utställningar ha blifvit anordnade såväl i
Tokio, dar man nu har ett stort museum, som i Europas större städer.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:52 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1886/0079.html
