Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P
. A. G.
JONAS LIE, OTTE FORTÆLLINGER.
såsom ett nytt fosterland. Den »Präriens saga», han därifrån hem
sändt, är en allvarlig bok och torde minst sagdt vitua om förfärligt
felslagna förhoppningar.
Af de två berättelserna med Italien såsom skådeplats, Fanfulla
och Improvisatoren, är denna senare naturligtvis den mest betydelse
fulla. Det italienska däri är endast klädedrägten; innerst möta vi
den äfven från Norden kända gripande bilden af en begåfning, som
just genom sin tänjbarhet till många områden blir till undergång
för sig själf.
De tre återstående berättelserna Alligatoren, Jon Sunde och På
Kirkegården äro realistiska nutidsberättelser i detta uttrycks bästa
mening och inrymma alla tre förträffliga iakttagelser ur lifvet, sundt
och riktigt tolkade.
Mest poetisk i detta ords gamla och antagligen outdrifveliga me
ning är På Kirkegården , historien om ett barn, en liten flicka, som
vill veta något om sin far, till sist åtminstone hvar hans graf är, då
hon nämligen hunnit så långt, att hon inser, att hon i lefvande lifvet
ingen fader har att hålla sig till. Den arma modern, som på nöd
lögnens stig blifvit drifven ända ut på dödsåkern, har nu ljugit så
mycket för den hon älskar mest, att en lögn till föga lärer öka skul
den, och så angifver hon en försummad torfva på kyrkogården för
sin flicka såsom den kära platsen. Barnet å sin sida, som gjort
sig vissa föreställningar om honom, som det icke sett, gör grafven
till sin lilla fridlysta verld, planterar, vattnar och vårdar henne och
lefver sig in i denna lilla plikt uti tre år, tills en dag den rätte graf
egarinnan kommer, upptäcker henne och med dödgräfvarens hjälp
drifver henne bort såsom ovidkommande. En sådan dikt försvarar
sin plats i hvilken skola som hälst.
Alligatoren är en kvickt och bra berättad historia om flickor,
flicktycken och flickförstånd och hvilar alls icke på någon trist lifs
åskådning, lika litet som hon är ytlig därför att hon är rolig.
Jon Sunde är åter en variation af ett mera vanligt och nu mycket
anlitadt tema, selv-made-mannens historia, en tänkvärd historia om
den skärseld, genom hvilken vägen ur ett stånd och upp i ett annat
går. Det ligger intet ytterligt i denna Jonas Lies skildring, men
slutintrycket är tungt: att hafva slitit så mycket i lifvet och fått så
liten lön för sin ande och sitt hjärta.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
