Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDBRISTEN OCH DE LÅGA VARUPRISEN.
yeckling under ett ständigt prisfall för silfret, så måste den sluta med
en betydande finansiel katastrof, en oundviklig reduktion af statsskul
den och ett nytt skede af förvirring i myntväsendet, i alt väsentligt
liknande 1860-talets greenbacks-period.
Förenta staternas regering har således obestridligen haft giltiga
skäl för sina bemödanden att åstadkomma ett allmänt myntpolitiskt för
bund. Den ofärd, hvarmed den oafvisliga Bland-billen hotade Förenta
staterna, kunde måhända uppskjutas, i fall det lyckades att öfvertyga
de större europeiska staterna om nödvändigheten att med förenade kraf
ter gemensamt återställa och vidmakthålla silfrets forna ställning såsom
myntmetall och värdemätare. Men för detta ändamål kunde inga halfva
åtgärder förslå. Hufvudvilkoren för förbundet måste vara: l:o att alla
stater därinom obetingadt erkände silfvermynt af viss halt och vigt som
lagligt betalningsmedel till obegränsadt belopp jämte guldmynt och
efter ett för alla staterna lika värdeförhållande mellan båda metallerna;
och 2:o att alla stater genast öppnade sina myntverkstäder för fri och
obegränsad prägling af sådana silfvermynt.
Om dessa förpliktelser allmänt blefve erkända och uppfylda, så
skulle, menade man, både silfver- och guldmarknaden med ens erhålla
den stadga, som betingas af varans tryggade afsättning. De princi
piella betänkligheter, som emot ett sådant system anfördes, de tvifvel
som uttalades om de förbundna staternas förmåga att upprätthålla ett
fast värde mellan två metaller, blefvo afvisade såsom idel teoretiska
spetsfundigheter. Alt berodde ju endast på att vederbörligen bearbeta
och förena de praktiska intressen, som förmenades skola bestämma de
europeiska staternas beslut. Resultatet af dessa försök framträdde på
de stora myntkonferenserna 1878 och 1881, och skall här i största kort
het beskrifvas.
Tyskland hade ett osåldt och till stor del ännu omlöpande silfver
thalerförråd af omkring 1,500,000 kilogram f. silf. och skulle naturligt
vis gärna se, att vid tiden för dess afyttrande silfverpriset icke stälde
sig altför ogynnsamt. Men detta intresse var dock icke lifligare, än att
den tyska regeringen underlät att sända ombud till 1878 års konferens.
Det latinska myntförbundets stater voro i besittning af ett silfver
myntförråd, som kunde skattas till omkring 19,000,000 kilogram f. s.
Skulle detta förråd demonetiseras och försäljas till pris, som med 10—
20 % imdcrsteg det, hvartill mynten hittills varit lagligt betalningsmedel,
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
