Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. CEDERSCHIÖLD.
ken att göra utförligare uppteckningar på modersmålet, på samma gång
som bekantskapen med den väldiga latinska literaturen visade dem,
hvad som kunnat uträttas med denna skrift. Men vid denna vigtiga
tidpunkt i de nordiska folkens utvecklingshistoria voro utan tvifvel
isländingarne de, som på förhand hade i beredskap det mesta stoffet
till uppteckning; ty säregna förhållanden hade hos dem gjort berättare
konsten och memorering af dikter ej blott till högt värderade sällskaps
talanger utan stundom rent af till förvärfskällor.
Man kan antaga, att de högättade norska stormän, hvilka utvan
drade till Island för att icke nödgas böja sig under Harald Hårfagres
öfvermakt, i det hela stodo på höjden af sin tids och sitt lands bild
ning samt i synnerhet voro väl förtrogne med sådana sägner och
sånger, som förtäljde deras egna stamfäders och ättmäns bragder. Vinter
aftnarnas längd, gårdarnas afskilda läge ökade innebyggarncs håg för
berättande, de stora folkmötena för lagstiftning, lagskipning, handel
eller nöjen gåfvo rikliga tillfällen till utbyte af bygdesägner, utrikes
resorna anskaffade nya ämnen i mängd. Snart ser man ej blott is
ländske skalder vara välkomne gäster eller fast anstälde vid de nor
diska hofven, utan äfven andra isländingar, som lärt sig utantill ett
större antal dikter eller förstodo sig på att förtälja en hop sagor,
kunde räkna på att åtminstone i den norska konungshirden erhålla
kost öfver vintern och vid afskedet ståtliga gåfvor.
Också efter literaturperiodens början intygas isländingarnes öfver
lägsenhct i framställningskonst däraf, att de norska konungasagorna
nästan uteslutande kommo att författas af isländingar, så att till och med
en norsk konung (Sverre) lät historien öfver sin egen regeringstid
skrifvas af en isländing. Ungefär samtidigt erkänner den danske krönikc
skrifvaren Saxo, att isländingarne voro utomordentligt rika på forn
sägner.
En väsentligt medverkande orsak till denna isländingarnes literära
öfverlägsenhet under den kristna tiden låg däri, att kyrkan på Island
blifvit mera nationel, mindre romersk, än i det öfriga Skandinavien.
Medan i Sverige, Norge och Danmark skaror af utländske munkar och
prester under konungarnes hägn uppträdde ficndtligt icke blott mot
den gamla läran, utan emot nästan alt, som tillhörde den gamla hed
niska bildningen, var det inom den isländska fristaten höfdingarne, de
forne offerpresterne, som togo den nya gudstjänsten om hand: de bygde
kyrkor och förblefvo egarc af dem, de anskaffade prester, hvilka i viss
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
