Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU HEN GAMLA ISLÄNDSKA LITERATUREN KOMMIT TILL OSS.
mån kornmo att betraktas som deras tjänare, eller ock läto de själfva
prestviga sig. Kort sagdt, det uppstod ingen ny hierarki, kyrkan blcf
ingen stat i staten, ntan de verldslige maktinnehafvarne endast togo sig
öfver den nya kulten samma öfverliöghet, som de haft öfver den gamla.
Längre fram blef det visserligen något annorlunda, men under
öfvergången från bedendom till kristendom ocb ett godt stycke in i
den kristna tiden styrdes Islands kyrka af män, som med kärlek böllo
fast vid den gamla, inhemska bildningen, pä samma gång som de efter
band sökte tillegna sig den nya, utländska.
Också äro de fleste namngifne författare från den äldre tiden
prester; själfvc Are frode, den isländska historieskrifningens fader, var
prest. Men icke blott författarne utan äfven deras handsekreterare,
då sådana blefvo använda, och hela hopen af afskrifvare hafva nog
till största delen, i början sannolikt uteslutande, tillhört det andliga
ståndet.
Hvad nu angår vår kännedom om författare och afskrifvare, må
här anmärkas, att vi öfver hufvud taget hafva endast afskrifta’ i behåll;
hittills har man ej, så vidt jag känner, kunnat om någon isländsk hand
skrift (med undantag af diplom) uppvisa, att den är författarens eget
original l. Vidare må man ingalunda taga ordet »afskrifvare» i samma
bemärkelse som de nyare uttrycken »renskrifvare» eller »kopist»; ty en
isländsk afskrifvare var ytterst sällan så beskaffad, att han sökte efter
likna sitt originals stafsätt eller ens brydde sig om att återgifva det
ord för ord. För honom var innehållet hufvudsakcn, formen oväsent
lig; trodde han sig veta något mera eller riktigare i ämnet, så gjorde
han utan vidare tillägg eller rättelse, fann han en framställning öfver
flödig eller altfor vidlyftig, så uteslöt han eller förkortade.
Därigenom blcf naturligtvis författaren icke någon person af öf
verväldigandc betydelse gent emot afskrifvarne, eller rättare bearbetarne;
endast sällan vårdade de sig om att nämna honom.
En annan följd blcf, att de särskilda afskrifterna af samma original
kommo att afvika ganska mycket från hvarandra. Därför har man nu
ofta nog lika många skilda »redaktioner» som handskrifter och kan
icke utan ett omfattande kritiskt arbete afgöra, hvad som stått i origi
nalet, och hvad som beror på afskrifvarnes åtgöranden.
1 Inom den svenska medeltidsliteratureu anser man sig ega originalmanu
skriptet af den s. k. Karlskrönikan äfvensom ett par blad af den heliga Birgittas
egenhändiga uppteckningar. Åfven af Saxos krönika har man i senare tid funnit
ett stycke, som torde vara skrifvet af författaren själf.
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
