Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. CEDEKSCHIÖLI).
gifver sammanhanget vid handen, hvilket ord en dylik förkortning
betecknar; men huruvida skrifvaren menat, att verbet skidle ha stått
i presens eller imperfektum, i indikativ eller konjunktiv, att substan
tivet skulle läsas med eller utan slutartikel, det blir ej sällan omöjligt
att afgöra; och sådant har säkerligen kvarken skrifvaren eller den
tidens läsare brytt sig om, ty de frågade endast efter innehållet.
Yi omtalade nyss, att skrifvarne pläga vara angelägna att skrifva
hvarje rad till slut för att icke lemna plats obegagnad. När texten
innehåller verser, skrifvas altså dessa i en följd liksom prosan; på sin
höjd skiljas versraderna genom punkter eller utmärker ett v (= visa,
d. v. s. strof) i marginalen, att ett stycke i bunden form är inskjutet.
Någon indelning i stycken förekommer ej, utom den egendomliga
kapitelindelningen, hvilken förtjänar särskild beskrifning, icke minst
för det sätt, hvarpå skrifvarne däruti förenat prydlighet med rum
besparing.
Kapitelindelning brukas i de flesta handskrifter, på de ställen där
innehållet så fordrar eller tillåter, men skrifvaren liar ofta gjort annan
indelning, än hans original har haft. Det nya kapitlets två eller tre
första rader börjas icke ute i marginalen, utan något längre åt höger,
så att plats blir öppen för en stor bcgynnclsebokstaf. Denna bokstaf,
som vanligen är kulört, hälst röd, och försedd med prydliga slängar,
har efteråt ditmålats, stundom af annan person än skrifvaren själf.
Målaren har icke alltid varit läskunnig: ibland har till hans ledning
e? O
den önskade bokstafven blifvit i helt liten skala utsatt på den tomma
platsen, ibland har han målat oriktig bokstaf. Det händer också, att
målningen aldrig blifvit verkstäld, utan platsen ännu är tom. Bc
gynnelsebokstafvcn för hela skriften (sagor, eller hvad det nu är) plägar
vara mycket större än kapitlens begynnclscbokstäfvcr samt mera ut
sirad, ofta med drakfigurer och dylika ornament; verkliga miniatyrer
äro dock mycket sällsynta och, när de förekomma, tämligen tariiiga;
ett exempel är konung Olof Tryggvcssons bild i Bärgsboken.
Det nya kapitlets första rad skiljes ej från det föregåendes sista
rad genom något större mellanrum än raderna inom samma kapitel.
Har det föregående kapitlet icke gått jämt ut på sista raden, så kunna
slutorden vara inhysta ytterst på det nya kapitlets första rad; mellan dessa
slutord och begynnelseorden står då gärna en med rödt skrifven öfverskrift
till det nya kapitlet. ()fverskriftens längd och ordalydelse bestämmes
i väsentlig mån af utrymmet samt varieras rätt mycket af afskrifvarne.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
