Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU DEN GAMLA ISLÄNDSKA LITERATUREN KOMMIT TILL OSS.
Ibland består rubriken uteslutande i ordet capitulum (cap, eller capit.
eller på annat sätt förkortadt).
Äfven andra anordningar förekomma, t. ex. att öfverskriften och,
om utrymmet medgifver, därefter de ord, som bilda fortsättning till
första raden, stå. i slutet af föregående kapitlets sista rad; men nästan
alltid ser man, att skrifvarcn velat tillvarataga liela utrymmet.
Det finnes emellertid i de gamla isländska membranernas skrifsätt
annat anmärkningsvärdt än sådant, som framkallats af beliofvet att
spara på pergamentet. Vigtigast är naturligtvis själfva det begagnade
alfabetet, och äfven med fara att blifva tröttsam måste jag inlåta mig
på att säga några ord därom.
Detta alfabet utgjordes visserligen i hufvudsak af det latinska
teckensystcmct, men isländskans större rikedom på ljud hade kräft en
rätt betydlig utvidgning af bokstafstecknens antal. Principerna för ut
vidgningen framställas i en utomordentligt skarpsinnig afhandling, som
anses vara skrifven vid midten af 1100-talet; författaren nämner sig
ej, men några spår tyda på en byggmästare vid namn Torudd Gam
lesson.
Enligt afhandlingens förslag sknlle de långa vokalljudens tecken
medelst ett streck (»accent») ofvautill skiljas från de motsvarande korta;
nasalcradc vokaler sknlle utmärkas med en punkt upptill; vidare skulle
de i latinet saknade ljuden y, å, ä, ö uttryckas genom nya mynder,
bildade medelst sammansättning af de närmast motsvarande vokalljudens
tecken, nämligen y af u och i (j), o (»å») af a och o, q af a och c,
o> eller o (»ö») af o och e. Diftongerna skulle uttryckas genom sam
manställning af de enkla ljudens tecken. De långa konsonantljuden
betecknades med bokstäfver ur det s. k. stora alfabetet 1 ; ng-ljudct
uttrycktes med ett eget tecken (g); för de båda th-ljuden (jfr eng.
thin och father) behöll man runan {» 2.
Detta ypperliga system tyckes likväl aldrig ha blifvit till alla
delar konsekvent tillämpadt. Nasaleringen, som rätt snart torde ha
försvunnit nr uttalet, finnes ej betecknad i andra skrifter, längdtecknet
blcf tämligen sällan utsatt på de långa vokalerna, och särskildt be
träffande de nya vokalteckncn uppstod stor oreda i skrifsättet. På
det hela visa handskrifter från olika tider mycket betydliga skiljaktig-
1 För k-ljudet gälile, att clet korta tecknades ined c, det långa med k.
2 Det »veka» ljudet (motsvarande det i father’) fick sedermera ett eget tecken
i det från angelsachsisk skrift lånade Ö.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
