Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG NÖRDENSVAÉf.
Det är vackert.» Han erkänner att han gjort sig skyldig till en oför
låtlig glömska, men den varade likväl ej mer än ett ögonblick. Hans
urskuldan säger henne likväl tydligt nog hur litet han i själfva verket
haft henne i sina tankar och hur han glömt hvad som varit dem
emellan. Sin plikt har han aldrig tänkt svika, förklarar han emellertid,
tvärtom har han kommit hit enkom för att godtgöra, försona hvad han
brutit.
»Försona!» utbrister Eva då. »Min lycka, ja hela mitt lif har du
krossat, just när det skulle börja, och så kastar du åt mig som ersättning
några eländiga fraser om ånger en ånger lika osann som du själf.»
Han nämner att skulden är hans allena.
»Men skammen och vanäran är min. Hvad har du för ansvar?
Dig småler man åt och förlåter. Mig trampar man på.»
Hans hustru vill hon aldrig bli, hon har ju intet att hoppas af ett
äktenskap dem emellan, hon hyser ingen hvarken tillgifvenhet eller
aktning för mannen, och med deras gemensamma minnen nej!
Hällre den falska ställning, hon nu står uti.
Det är nu, som modern får veta alt. Evas moder är »en snrnla
gammaldags, men hon har klar blick som trots någon». Då den första
fasansfulla öfverraskningen hunnit lägga sig och ett beslut skall fattas,
så lins för henne endast en utväg: giftermål mellan Eva och Stålspets.
Hur skulle hon kunna hoppas på upprättelse utan honom, upprättelse
inför verlden? Det är endast fråga om ett namn, om ett skydd för
henne och för barnet. Hon är förlorad, om verlden finge en aning om
hennes skuld.
Verlden har i Ett vnl visat en fullblodsrepresentant i prosten, denna
själfsäkra herre med sin undfallenhet för de högtstälda äfvcn när
dessa bli väl närgångna emot honom och sin harskhet mot små
folket, presten med sina färdiga åsigter om alt, däribland också om
huru en man med heder skulle behandla en kvinna som felat.
Af verlden har i styckets början också doktor Ring varit en re
presentant, men af den tänkande verlden, liksom presten representerat
den tanklöst auktoritetstroende. Det har varit fråga om en kvinna af
folket, den supige befallningsmannens käresta. Doktorn vill med all
makt att de båda skola gifta sig, därför att hennes barns fader är
hennes naturliga och rätta beskyddare. Genom hoppet om att få ett
hem med henne skulle mannen få kraft att bättra sig. Detta är det
enda rätta.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
