Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. E. NORDENSKIÖLD, STUDIER OCH FORSKNINGAR.
om kosmiska ämnens nedfallande till jordytan. Framstående specia
list i kännedomen om meteoriterna, torde han bättre än någon annan
vara förberedd för dessa frågors behandling. Äfven för den, som
anser, att Nordenskiöld går för långt i slutsatsernas dragande och ej
kan dela hans åsigter i hela deras vidd, innebär den omfattande
och genialiska framställningen stort intresse, och många af de fram
hållna synpunkterna äro af den natur, att deras riktighet svårligen
kan bestridas. Af intresse är att se, huru sväfvande geologernas åsig
ter ännu äro om jordens utvecklingshistoria, då i samma arbete, där
Nordenskiöld upprepade gånger framhåller, huru jorden bildats genom
ämnens hopgyttring ur verldsaltet utan nämnvärd temperaturhöjning,
längre fram (sid. 236) en annan ej mindre framstående geolog ut
brister: »Tusentals sekler hafva förgått, sedan jorden som ett glödande
klot framrullade på sin bana i verldsrymden», o. s. v. Ännu hafva geo
logerna många strider att utkämpa, innan utsigt finnes till enighet
uti deras bedömande af den laplaceska teorien för solsystemets
bildande. Åtskilliga stötestenar skulle dock jämförelsevis lätt undan
röjas, om de mer, än fallet är, beaktade de fysiska lagarna. Norden
skiöld visar vid framställningen af sina egna teorier stor kännedom
om de resultater, till hvilka naturläran kommit, men man kunde tro
vid läsningen af hans polemiserande med kant-laplaceska teoriens
anhängare, att dessa kvarstodo på samma ståndpunkt som Laplace
intog, då man ännu ej kände arbetets och värmets inbördes förhål
lande. Eedan för mer än trettio år sedan framhöll Helmholtz, att, äf
veu om man i hufvudsak omfattade Laplace’s teori, man ej behöfde an
taga, det den nebulösa, ur hvilken vårt solsystem leder sitt ursprung,
befann sig vid någon hög temperatur. Trots ständig förlust af energi,
som utstrålade i rymden, kan man förklara en pågående temperatur
höjning, alt efter som gasklotct drog sig samman. På samma sätt
torde man hafva svårt att efter sir William Thomsons och andras under
sökningar tala om ett smält klot i jordens inre, omgifvet af en tunn
fast skorpa. Äfven från deras ståndpunkt, hvilka antaga, att jorden en
gång varit gasformig och flytande, måste ett dylikt tillstånd anses höra
till fantasiens område. Åtskilliga af Nordenskiölds invändningar gälla
sålunda den ursprungliga laplaceska teorien, sådan den numera ej borde
hafva några anhängare. Tillräckligt återstår dock ännu att utreda,
innan slutordet kan utsägas mellan den modifierade laplaceska åsigten
och den af Nordenskiöld förfäktade.
T förbigående torde böra påpekas, att förf. upptagit och begagnat
sig af Crookes fjärde aggregationstillstånd eller strålande materie samt
benämt detta tillstånd materiens eterform och i denna betydelse talar
om eterarter. Hvilken betydelse för vetenskapen införandet af detta
nya aggregationstillstånd haft, har anmälaren aldrig kunnat fatta, men
mycket vore att beklaga, om namnet eter nu skulle erhålla en ny be-
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
