Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. E. NORDENSKIÖLD, STUDIER OCH FORSKNINGAR.
märkelse till de två eller flera, som det redan har inom naturveten
skapen.
Förfrs åsigt om solsystemets bildning karaktäriseras i få ord så, att
materien småningom samlade sig nr etern till ett kosmiskt moln, hvar
vid temperaturen höjdes genom rörelses omsättning i värme. Detta
värme utstrålade i rymden. På grund af den sålunda ständigt pågå
ende energiförlusten, minskades molnmassans rymd alt mer, under det
att rotationshastigheten ökades. Den formlösa massan antog slutligen
gestalt af en afplattad ellipsoid. Efter långa tidsperioder afskilde sig
en starkt upphettad centralkropp, solen. Den återstående delen af ne
bulosan grupperade sig kring andra roterande centra, planeterna och
deras drabanter. Vid planeternas bildande uppkommo likväl ej glö
dande klot, utan materiens isolerade partiklar eller hvad man kunde
kalla de kosmiska damkornen, uppsamlade sig småningom kring en
kärna, »hvilken förmodligen» och detta är särskildt anmärkningsvärd!
»genom utstrålning förlorat större delen af den värme, som på me
kanisk väg tillförts den samma, och därför redan från början kan hafva
varit tillhåll för organiskt lif, af det slag, som nu möter oss på jord
ytan». »Jordklotet ökas fortfarande i nämnvärd mån genom aggrega
tion af kosmiska ämnen».
Utrymmet medgifver oss ej att längre utföra förf:s teori. Den
belyses och motiveras på ett synnerligen intressant och talentfullt sätt
af förf., bland annat genom talrika exempel, lånade ur meteoriternas
historia, och genom framhållandet af det stoft, som dels af‘ förf. själf,
dels på hans initiativ uppsamlats under starka snöfall afsides från be
bodda trakter och under arktiska resor på vidsträckta isfält. Förf. an
för ock såsom stöd för sina åsigter de enorma aflagringar af luftsedi
ment, som inom den kvartära tiden spelat en vigtig roll, och anser
att kosmiska beståndsdelar i riklig mängd ingå i Kinas gula jord och
i de röda stoftmoln, hvilka uppgifvas förmörka luften vid Ekvatorial
afrikas västkust.
Särskildt uppehåller sig Nordenskiöld vid järnfyndet vid Ovifak på
Grönland och fasthåller vid dess kosmiska ursprung, hvarvid han nöd
gas antaga, det »hela nordvästra Grönlands basaltbildning härrör från
ett under mioccntiden nedfallet kosmiskt sediment, hvilket ursprung
ligen, på sällsynta undantag när, varit stoftformigt, ehuru det sedermera
hårdnat till de täta, med röda basaltlcror och lösa terrestriska sandlager
och järnleror växlande basaltbäddar, som nu bilda den där rådande
bärgarten».
Liksom Chladnis åsigt om meteorernas ursprung i början bclogs,
men nu mera är allmänt antagen, så hoppas förf., att en gång lians
teori skall afgå med segern. Han slutar därför sin uppsats med Chlad
nis yttrande:
Sic, derisa diu, tandem bona causa triumphat.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
