Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. E. NORDENSKIÖLD, STUDIER OCH FORSKNINGAR.
höga breddgraderna mot lägre ocb åter upp mot Norden. Att dessa
förändringar ej låta förklara sig såsom föranledda af rent lokala än
dringar uti vattcnfördclningen på jordytan, torde vara påtagligt, om
också dylika väsentligt inverkat, utan allmännare temperaturändrin
gar måste därjämte liafva egt rum. Här försvåras diskussionen af de
kosmologiska frågornas inträngande.
Nathorst, som närmast behandlar de växtlcmningar, hvilka, fram
dragna ur bärgens och lerbäddarnes sköte, för oss tala om forntidens
horor, ledes naturligtvis af sitt ämne närmast in på nyss vidrörda om
råde. Det skulle föra oss för långt att söka redogöra för de resultater,
som innehållas uti hans sakrika uppsats. Afven ickc-fackmannen kan ej
undgå att tycka sig få en särdeles god inblick uti förloppet vid dessa
mer eller mindre successiva omhvälfningar inom den arktiska växtvcrl
den, hvilka man kunde tycka borde varit oss ständigt undangömda på
grund af sin aflägsenhet i tiden. Men icke nog härmed. Genom Na
thorsts uppsats får man en inblick uti sambandet mellan de nu lefvande
växternas geografiska fördelning och gångna tiders. De egenheter, som
olika trakter af jorden förete, om man ensamt betraktar deras flora,
såsom den nu föreligger, försvinna till stor del, då man uppfattar den
såsom resultat af hela den föregående utvecklingen.
Synnerligen intressant är den redogörelse, som Kjellman lemnar
om de nu lefvande arktiska växternas lif och det sätt, hvarpå dessa
lyckas öfvervinna naturens karghet. Förgäfves söker man några i ögo
nen fallande yttre anordningar, som skulle skydda växten för kölden,
om icke såsom sådana må betraktas de ofta i rik mängd från år till år
kvarsittande vissnade bladdclarnc. Någon sträfvan att genom kraftigare
utveckling under marken söka vinna skydd visar sig ej. Genom tal
rika exempel visar Kjellman, huru helt späda växter med knoppar och
blommor i olika utvecklingsstadier fördrogo en vinterköld af 40-50°
vid Pitlekaj utan att förstöras. Där blomningen och hela utvecklingen
afbröts den ena hösten, vidtog följande sommaren växtens utbildning,
och blomknopparnc slogo ut, som om vintern knappast funnits till.
Att växtverlden under sommaren mången gång råkar ut för tempera
tursänkningar under fryspunkten, utan att däraf lida men, är så
lunda mindre underligt. Kjellman söker en af förklaringarna till po
larväxternas härdighet däruti, att de lyckats förlägga den delen af
deras utveckling, som kräfver största värmemängden, eller blomningen
och fruktsättningen till själfva högsommaren. Under sensommaren be
reda de sig på följande årets utveckling så långt, att så godt som alt
är färdigt till blomningen, då följande årets sol lyckats smälta snön
och lifvet ånyo kan börja pulsera. Däraf den förunderliga hastighet,
hvarmed uti de arktiska trakterna »den fanerogama växtligheten vid
vinterns slut plötsligt liksom genom ett trollslag försättes ur sin vinter-
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
