Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. HOLM, DANMARK-NORGES INDRE HISTORIE 16G0 1 720.
kommunala ärendena, äfvcnsom att genom taxeringsmän sius emellan
fördela bördan af de skatter, som utskrefvos af regeringen.
Bland de vigtigaste reformer, som genomfördes af det nya konunga
dömet, var den jämnare skattläggningen af jorden, hvilket arbete fick
sitt insegel genom stadfästelsen af 1688 års matrikel. Att Kristian Y
genom utfärdandet af Danmarks och Norges allmänna lagar äfven har
inlagt odödliga förtjänster om båda ländernas rättsliga utveckling, är
allmänt bekant.
Hvad kronans förhållande till de olika samhällsklasserna beträffar,
sä betecknas enväldets införande först och främst af en genomgripande
förändring i adelns ställning. Dess skattefrihet, så väl för sina sätes
gårdar (säterifriheten infördes likväl åter 1670) som för sina underhaf
vande, upphäfdes, liksom ock dess befrielse från tull och accis. I detta
afseende nådde det danska enväldet således ett betydligt stycke längre
än det svenska, som måste låta frälsejordens privilegier kvarstå orubbade,
åtminstone i hufvudsak. Fredrik 111 afskaffåde äfven adelns företrädes
rätt till rikets högre ämbeten och gaf borgarståndet tillåtelse (seder
mera ytterligare bekräftad och utvidgad af hans son) att förvärfva och
besitta adligt gods, också ett framsteg, som först långt senare fann sitt
motstycke i Sverige. Do danska envåldskouungarne använde med afsigt
ofta personer af borgerlig börd i stället för adelsmän i högre förtroende
sysslor, ehuru nobiliteringsrätten icke utöfvades fullt så frikostigt som
i Sverige. Däremot uppblandades den inhemska adeln så mycket mera
genom naturalisering af tyska junkrar, hvilka för sin ställning inom
det danska samhället hade uteslutande konungens gunst att tacka.
Bönderna bofunno sig vid adelsväldets fall i en så mycket svårare
belägenhet, som de till allra största delen hade förlorat sin själfegande
rätt till jorden och blifvit landbor under adeln, ja till och med på
Själland och närgränsande öar genom det s. k. »Vornedskabet» ned
sjunkit nära nog till lifegne. Enväldet vinnläde sig om att skydda all
mogen mot förtryck så väl af husbönderna som af kronans tjänste
män, och i synnerhet de bönder, som lydde under kronans gods och så
ledes numera, efter länens indragning, stodo under hennes omedelbara till
syn, rönte understöd äfven genom ekonomiska anordningar, såsom upp
rättandet af kassor och magasin, ur hvilka de erhöllo försträckningar in
natura för sin kreatursafvcl och sitt jordbruk. De liugo äfven lindringar
i pålagor och dagsverken, när sådana kräfdes för kronans tjänst, och i
allmänhet utmärkes envåldsstyrelsen af en förut okänd välvillig omtanke
om allmogens intressen. Vornedskabet mildrades genom åtskilliga be
stämmelser och upphäfdes slutligen helt och hållet 1702, så till vida
som alla bönder, födde efter Fredrik IV:s tronbestigniug, frigåfvos.
Men emedan regeringen framför alt såg sig nödsakad att tillvarataga
sina egna finansiella och militäriska intressen, kunde hon icke vidtaga
genomgripande förbättringar i allmogens tillstånd. Genom det ansvar
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
