Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF AF GEIJERSTAM, ERIK GRARE.
just tecknaren af en Erik Grane sist af alla bort lerana ur sigte, näm
ligen vissa ungdomliga sinnens förmåga att själfva anskaffa de glö
dande färgerna äfven till de torraste konturteckningar. Erik Grane
talar vid ett tillfälle om en »stark känsla af skuld» mot ungdomen,
som alltid bemäktigade sig honom vid minnet af en bland bans ut
sväfningar och en därmed förknippad omständighet. Det har ofta
förvånat oss, att denna känsla är så främmande för dessa nutidens
författare, hvilka likt herr Geijerstam med fulla händer kasta bränsle
på den eld, som de föregifva sig vilja utsläcka. Den mer eller
mindre löst påklistrade »sedliga» tendensen i en roman är sannerligen
ett ännu sämre värn mot det ungdomliga spejande örat än den »tunna
brädvägg», om hvilken Erik Grane talar.
Det är dock ingalunda dessa i detalj gående skildringar af sedes
löshet, som vi i främsta rummet vilja förebrå herr Geijerstam. Ti
dens sed är nu en gång att söka »utdrifva djäflar med Belzcbub»;
och om en författare, som måste räknas ej till de väghrytande utan
endast till de vägfarande, icke mäktar afvika från sina ledares hjul
spår, bör han därför icke alt för strängt bedömas. Auktoritetstron
har sina offer på alla områden. «.
Den med nästan hvarje sida stegrade ovilja, hvarmed vi genom
läst herr Geijerstams arbete, har också helt andra grunder.
I Darwins berömda resa kring jorden skildras på ett ställe den
kvinnotyp, som någonstädes i söderhafvet betraktas såsom det kvin
liga idealet. Sodan Darwin på sitt vanliga åskådliga sätt tecknat
densamma i all dess anskrämlighet, anmärker han endast helt okonstladt,
att den naturligtvis icke tilltalade de begrepp om kvinlig skönhet,
till hvilka han uppfostrats. Denna nästan till det komiska gränsande
försigtighet, hvarmed den store forskaren anser sig böra uttrycka sig
om några vildars uppfattning, är för den, som vill något förstå, myc
ket lärorik; om man nämligen betraktar den som ett uttryck af den
upplyste mannens lifliga medvetande, att så mycket, som vi känna
oss manade att fördöma eller förkasta, i själfva verket har ett visst
berättigande, om det betraktas i sammanhang med sina förutsättnin
gar; liksom å andra sidan så oändligt mycket af det vi förfäkta så
som själfklart, endast är detta från den ståndpunkt, dit vi framförts
af omständigheter, om hvilka vi i de flesta fall icke ens äro medvetna.
För ingen bör känslan af dessa sanningar i hvarje ögonblick vara
lifligarc än för den diktare, som föresätter sig att skildra människo
lifvct ej blott »til lyst» utan för att »väcka eftertanke». Ty om han,
som för angreppen mot hvad han anser felaktigt och oberättigad!,
måste använda människor både till vapen och anfallspunktcr, saknar
denna upplysningens hofsamhet, som i stället för att tanklöst fördöma
i främsta rummet spejar efter förklaring, skall han, ju lifligarc han
är öfvertygad om sin uppfattnings riktighet och ju häftigare
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
