Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk tidskrift. 1886.
GUSTAF AF GEIJERSTAM, ERIK GRANE.
han på grund häraf anfaller, endast alt mer och mer aflägsna sig från
diktarens standpunkt för att närma sig partiskribentens, som i sin önskan
att underlätta anfallet oafsigtligt förvränger, och från hvilken öfver
gången till srnädeskrifvarens, som afsigtligt beljuger, endast är en ka
raktärsfråga.
Och här rikta vi en bestämd anklagelse mot Erik Granes förfat
tare. När frågan gäller berättelsens hjälte och hans meningsfränder,
då finner partiskribenten hvarje dålighet, som verklighetsskildraren
framlägger, förklarad och motiverad af omständigheter, för hvilka
bärarne af hans idéer icke hafva något ansvar. Erik Grane hängifver
sig som yngling åt onaturliga utsväfningar. Det är vår nuvarande
uppfostrans fel. Han drifves vid raognare år i den offentliga lastens
armar, det är våra sociala förhållandens fel. Han förfaller efter
fruktlösa inre strider till likgiltighet i fråga om andliga ting, det
är vår nuvarande religions fel. Han bortkastar sina bästa ungdomsår
under håglös lätja, det är »Upsalas» fel, o. s. v. För alla hans
svagheter finner författaren en förklaring genom att endast hänvisa
till den nuvarande samhällsordningen. Men då turen kommer till
denna, då blir det annat ljud i skällan. Då bereder verklighetsskildra
ren tjänstvilligt genom felteckningar fältet för partiskribentens an
fall. Då är det personligheterna själfva, som få bära ansvaret. Då
äro alla, som omfatta åsigter, hvilka enligt författarens förmenande
äro föråldrade och felaktiga, antingen »idioter» eller »rackare», hvilka
uppsåtligen stå emot mänsklighetens framåtskridande till det utpe
kade målet.
I ett fall synes herr Geijerstam visserligen hafva höjt sig till en
högre uppfattning, nämligen i skildringen af Erik Granes moder;
men detta undantag är endast skenbart. Vid sidan af en religiositet,
som han hatar, har han satt en känsla, som han vördar eller åtmin
stone ej haft skäl att anfalla, nämligen moderskärleken, och tecknin
gen af den förra får däraf ett drag af försonlighet, som i själfva ver
het endast är en återspegling. Vid motiverandet af den skuld, som
vår nuvarande uppfostran i hemmen och särskildt dess religiösa sida
skall hafva till Granes förvillelser, är han samme karikatyrtecknarc,
som då han längre fram i boken tecknar den prest, till hvilken Grane
på sin moders inrådan vånder sig för att finna hjälp i sina inre strider.
Möjligen skall någon invända, att herr Geijerstam just om denne
prest sagt en hel del vackra och välvilliga saker, Ja, visserligen!
men denna välvilja är endast låtsad. Den är blott en täckmantel
för de sårbara punkter, hvilka han med egen hand i sin motståndares
rustning beredt af en väfnad af tomma konventionella fraser och
förytligade sanningar, anbragta i ett sammanhang där de taga sig ut
som medvetna lögner. Användandet af dylika finter kan nog hafva
sina praktiska fördelar, men vi våga dock påstå, att den, som i kam-
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
