Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF AF GEIJERSTAM, ERIK GRANE.
pen för hvad han anser rätt, icke försmår att tillgripa dera, han har
hunnit så pass långt på partiskrifveriets sluttande plan, att det blott
behöfves ett steg till för att slutpunkten skall vara uppnådd. Innan
vi lemua Erik Granes författare skola vi hafva tillfälle att se, om han
tvekat att uttaga äfven detta steg.
Herr Geijerstarn har kallat sin bok en »Upsalaroman». Det Up
sala, han velat skildra, är dock icke den nuvarande studentgeneratio
nens, ty enligt hvad han låter förstå, uppväxer sedan tre år tillbaka
i Upsala en ungdom, som är en helt annan och bättre än den, han
skildrat, en ungdom, som »tänker alvarsarat och lefver därefter». Om
man å ena sidan icke kan annat än lyckönska herr Geijerstarn till
den sanningskärlek, som drifvit honom att sålunda bryta udden af
sina egna vapen, måste man å den andra med en viss undran spörja,
hvarför han under sådana förhållanden ansett sig böra, som man sä
o 7
ger, kosta krut på döda hökar.
Anledningen härtill må emellertid vara hvilken som hälst, eå
mycket står dock fast, att de nuvarande studenterna icke behöfva
känna sig obehagligt berörda af den mörka tafla, herr Geijerstarn
upprullat. Skulle åter någon, som hunnit mogen ålder, vilja för
häfva sig med anledning af att herr Geijerstarn kallat sin bok »ett
stycke af den nu lefvande ungdomens historia», så vilja vi meddela,
att herr Geijerstarn ingalunda är lika välvillig eller forsigtig i fråga
om det förflutna. På tal om studentlifvet under våra fäders tid säger
ett af hans sanningsvitnen, att det då rådande »lättsinnet» icke ens
härledde sig »af öfversvallande lifslust». »All den yra, som finnes t.
ex. i dikter frän den tiden, är en blaserad yra, som griper unga
människor, hvilka egentligen äro lefnadströtta, men ibland behöfva
gaska opp sig.» Och »på fem hundra år», heter det på ett annat ställe
i boken, har i Upsala icke »funnits någon Faust, som man kunnat få
att längta efter lifvets härlighet. Bara Wagner och Wagner och
Wagner i oändlighet».
O &
På hvilket träd dessa grufliga frukter af herr Gcijerstams studier
i den svenska kulturhistorien må hafva vuxit, icke är det på kunska
pens. Och om vi åtnöja oss med att kalla dem omogna för att där
efter undersöka, hvad herr Geijerstarn skördat på den egna erfaren
hetens åker, skall kanske till och med herr Geijerstarn själf med
»någon eftertanke» gifva oss det erkännande, att vi icke uttryckt oss
särdeles strängt.
På sätt och vis är det nog en verklighetsskildring, som herr
Geijerstarn lemnat oss i sina upsalabildcr. Det tanklösa och råa
skämtet, »halfkannorna», den ungdomliga ofördragsamheten, den små
aktiga formalismen spela nog alla en viss icke alldeles oväsentlig roll
i studentlifvet. I de akademiska institutionerna finnes det nog också,
liksom i alt gammalt, åtskillig husröta. Men om man vill råda bot
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
