Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF AF GEIJERSTAM, ERIK GRANE.
på dessa missförhållanden icke genom att direkt resonnerande angripa
dem utan genom en romantiserad teckning af personer och händelser,
icke duger det då att göra dessa skuggsidor till de enda faktorerna.
Afvcn på den, som icke eger egen erfarenhet att åheropa, skall teck
ningens karikatyrmässiga orimlighet alt för skarpt springa i ögonen,
så snart han besinnar, att det här icke är fråga om ett enstaka fall
utan om hela generationer af människor.
Så har emellertid herr Geijerstam förfarit. För att nu endast hälla
oss till hans teckning af studentlifvet, så lär man bland studenterna
kunna urskilja tvänne särskilda kategorier. Den ena omfattar de unge
männen af Erik Grancs typ: ursprungligen lefnadsfriska och dådvilliga
ynglingar, hvilka under trycket af de usla förhållanden, under hvilka
de nödgas lefva, nedsjunka i sedeslöshet, lättja och håglöshet och af
Upsala endast lära sig »att skratta åt alt mellan himmel och jord».
Den andra kategorien utgöres af en klass, hvilken en af Granes vänner,
kandidaten Ling, en person, som utmärkte sig för att »brutalt rycka
masken af förhållandena» med ett ord benämner »rackarbytingarne.»
De äro mänsklighetens utskum, och deras laster äro företrädesvis föl
jande. Innan de varit i Upsala en termin blifva de »bror med kurator
och alla seniorerna» i sin nation. De äro mycket sedliga men icke af
öfvertygelse utan emedan »de sakna behofvet att roa sig». De arbeta
»med all sin vilja, all sin håg och alla sina krafter och all sin själ» på
att taga examen och göra sig lämpliga till ämbetsmän. De »hafva
magkatarr». De använda all den tid, som deras trägna studier lemnar
dem öfrig, att krypa för professorerne och beljuga, förlöjliga och för
trycka ynglingarnc af Erik Granes typ.
Som man ser, hafva vi här åter samma historia: vcrklighetsskil
draren i partiskribentens tjänst. Men med de smärre förhållandena
hafva verklighetsskildrarens ytlighet och partiskribentens bitterhet fått
en anstrykning af kotterimannens småaktighet.
Genom både satiriska anspelningar, patetiska tal och fantastiska
liknelser låter herr Gcijerstain oss veta, att det är »Upsala», som ute
slutande bär skulden och ansvaret för Erik Granes olyckliga ungdom.
Herr Geijerstam gör sig härvid skyldig till ett af dessa vanliga felslut,
hvilka vi under skoltiden fmgo åskådliggjorda genom sådana exempel
som detta: »åskan gick, då min vän dog. Ergo: åskan slog ihjäl
min vän.» 1 sin blinda ifver att bryta stafveu öfver Upsala, förbiser
herr Geijerstam alldeles, att den utveckling, han följdriktigt tecknat
hos Erik Grane, hvarken i hans bok förklaras eller kan förklaras af
några i Upsala rådande förhållanden utan endast utgör en naturlig
följd af åtskilligt, som tilldragit sig i Grancs lif, innan han kom till
Upsala. Det skott, herr Geijerstam affyrar mot det gamla lärdoms
sätet gör därför ingen verkan. Han använder visserligen mycket
sprängämne, men han sigtar illa.
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
