Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR EDGREN.
sätta, utan hufvuddialekterna uppkommo redan inom det område, som
vårt stamfolk före språkfördelningen innehade, eller sedan genom sprid
ning npptogo.
Inom skilda delar af detta vidsträckta område uppstodo nämligen
så småningom mer eller mindre vigtiga afvikelscr från urspråket, och
dessa afvikelser framdrefvos likt vågor från sina olika medelpunkter,
samt återverkade mer eller mindre afgjordt på angränsande dialekt-centra.
Dc indo-europeiska hufvuddialekterna voro altså, enligt Schmidts
åsigt, i början af sin tillvaro lika många sammanbindningslänkar emellan
närliggande granndialekter, och uppkomna språkenheter öfverfördes utan
bestämd begränsning från en dialekt till en annan. Endast sålunda
kan Schmidt förklara, att t. ex. armeniskan delar vissa egenheter med
de europeiska och andra med de asiatiska tungomålen.
Men enligt denna teori finnas inga konvergerande linier, som med
nödvändighet förbinda befryndade ord i skilda dialekter med en för
alla dialekterna gemensam urform, och en fullkomligt tillförlitlig ut
söndring af vårt ursprungliga stamspråks ännu kvarlefvande ord blir
därför ej möjlig.
De stridande åsigter rörande de indo-europeiska tungomålens upp
komst, hvilka ofvan angifvits, utgöra ej de enda svårigheter vi möta
vid försöket att samla återstoden af stamspråkets ordförråd. Andra
svårigheter skola belysas i det följande.
Ej alltid äro de sammanstälda ordgrupperna af det slag, som t. ex.
muotar, mater, meter, matar (’moder’), i hvilka ej blott alla ordens rötter,
utan äfven deras afledningsändelscr öfverensstämma enligt vissa fasta
ljudlagar. Ofta afvika ordens ändelser från hvarandra, såsom i lat. rex,
sanskr. rajan (’kung’), eller i germ. gans (vårt ’gås’), lat. auser, sanskr.
liansas. Men skola nu ord af det senare slaget anses nedstamma från
urspråket, eller skola de anses vara bildade i de olika språken från en
gemensam rot?
Skilda forskare hafva besvarat dessa frågor olika. Det lider emel
lertid intet tvifvel, att såväl den ena som den andra principen kan i
olika fall vara riktig.
För benämningen af den ’spinnande’ insekten eger danskan det
maskulina nornen actoris spinder, tyskan däremot feminina-formen spinne
och holländskan rotformen spin: och likvisst kunna vi väl ej bctvifla, att
våra germaniska förfäder kände denna insekt lika väl som vi, och att
dc egde ett namn för densamma.
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
