Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR EDGREN.
Och i stället för att göra sina slutsatser ensamt pä grund af en
jämförelse af beslägtade ord, tog han äfven såsom för öfrigt redan
Justi, Max Muller och andra försökt sin tillflykt till dessa ords
rotmening.
Då roten i ’fader’, sade dessa män, är pä ’beskydda’, kunna vi
däraf sluta oss till, att man i våra stamfäders familj blickade upp till
fadren såsom en ’beskyddare’; då roten i ’son’ är su ’alstra’, visar detta,
att, då föräldrarne talade om sin son, tänkte de på honom såsom den
framtida ’alstraren’ eller ’fadren’ och hedrade honom som sådan; då
roten i ’dotter’ är duh ’mjölka’, se vi däraf, att dottren var ’mjölkerskan’
i våra stamfäders familj; och på samma vis lär oss roten i ’broder’,
hahr ’bära’, att brödren var den svagare systerns ’bärare’ eller ’stöd’,
liksom grundbetydelsen af ’syster’ visar, att hon ansågs som den ’ljufliga’
eller ’tröstande’. Och vidare, det förhållande att näpat ’sonson’ också
begagnades i betydelsen ’son’ betygar, påstodo de, styrkan af de familje
band, som gjorde begreppet sonson liktydigt med son.
Vi få här, för att ej anföra flera exempel, en förtjusande inblick
i våra stamfäders patriarkaliska lif; och vi kunna knappast förundra
oss, om Max Muller, då han förklarar urbetydelsen af ordet ’dotter’
kan med en viss tillfredsställelse öfver sin tydning tillfoga dessa ord:
»Namnet ’mjölkerska’, som gafs åt husets dotter, öppnar för våra ögon
en liten idyll af de tidiga ariernas ( = indo-europeernas) poetiska
herdelif».
Äfven om de för ’fader’, ’broder’, ’syster’ o. s. v. antagna härled
ningarna alltid vore oklanderliga, hvilket ingalunda är fallet, skulle
likväl |yle ur] dem dragna slutsatserna vara snarare roande än öfver
tygande. Det indo-europeiska urspråket hade redan, hvem vet hurn
länge? innan det förgrenade sig i sina skilda dialekter, utvecklat de
ord och former, hvilka mottogos i arf af detsamma, och det är mer än
troligt, att de som talade det voro lika litet medvetna om rotmeningen
i ett flertal af deras benämningar på ting, som vi själfva om rot
meningen i flertalet af våra benämningar. Våra egna namn för ’fader’,
’son’, ’syster’, ’dotter’ äro identiska med dem våra stamfäder använde,
men hvilken af oss frågar väl efter dessa ords rotmening, när vi be
gagna dem? Det är sant, att denna kan hafva framstått klarare för
våra fäder än för oss, som mottagit orden i än mer förändrad form än
de, men det är ingalunda visst att så var fallet.
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
