- Project Runeberg -  Nordisk universitets-tidskrift / Andra Häftet. 1855 /
94

(1854-1866)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett votum i frågan om "classicitetens förfall," af Prof. Joh. Gust. Ek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94 Joh. Gust. Ek.

•t

de få för philologen egentligen värderika anvisningar, som
finnas, äro inströdda här och der hos författare, som mera
händelsevis kommit att beröra så beskaffade frågor. Sålunda
lemna Quintiliani Instit. Orat. och Gellii Noctes Atticæ för
philologen en större behållning, än sjelfve den lärde Yarros
dels till texten ännu mycket corrumperade, dels till
innehållet temligen andefattiga skrift de lingua latina, som eljest
skulle vara hufvudarbetet inom denna väg. Med ett ord:
den classiska philologien, sådan den nu förefinnes, understödd
af hela den moderna samtidens vetande, gör forntiden i stort,
som i smått, i vetenskap, som i konst, i tanke, som i
uttryck till föremål för en långt mera både mångsidig och på
djupet gående undersökning, än som någonsin hos de gamle
sjelfva kunde eller behöfde komma i fråga. Och den har
icke stannat vid att finna forntiden hög och beundransvärd
genom sin formskönhet och tankeklarhet, såväl i konstnärlig
framställning, som i skriftställarenas alster, utan den har
genom sorgfällig forskning bragt sig derhän, att den åtminstone
i sednare afseendet till och med bättre än de gamle
författarena sjelfva kan uppvisa skälen, hvarföre de uttryckt sig
sä och icke annorlunda, huru den nu förevarande tanken
sammanhänger och arliculerar med de föregående och de
efterföljande, ja! någongång ådagalägga att i detta
sammanhang brister förefinnas, som de gamle ej varseblifvit. Den
kan vidare på critisk väg utröna, om så beskaffade brister
äro ursprungliga och komma författaren sjelf till last, eller
härledda och bero på luckor i afskrifterna. Den kan
slutligen med dels assertorisk, dels apodictisk visshet afgöra, att
det eller det till och med genom alla afskrifterna
öfverlemnade likväl är falskt och måste ändras, och af spridda ofta
oigenkänneliga fragmenter, af på mångahanda sätt omkastade
bokstafs-rudimaterier genom ett slags divination skapa
helfärdiga, classiska tankeförbindningar, der författarenas egna
efterlefvande landsmän förtviflat om att kunna bringa reda i
forbistringen. Om allt detta hade åtminstone den latinska
forntiden föga någon aning. — Att äfven pä den Grekiska si-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:24:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordutid/1-2/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free