Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett votum i frågan om "classicitetens förfall," af Prof. Joh. Gust. Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 08
Joh. Gust. Ek.
ten, såsom den nu mestadels fattas, just sätter sin ära uti
att icke hafva någonting egendomligt, att utplåna alla spår
af den egna individualiteten, ali färg af den moderna tidens
bildning. Det är med ett ord endast "servum imitatorum
pecus," efterhärmarenas slafviska hop, som fastsätter sig i en
så trångbröstad uppfattning af classicitetens väsende, att
ingenting må kunna sägas annorlunda, än det blifvit sagdt förut
af någon bland de gamla, hvilket naturligtvis också innebär,
att ingenting får tänkas, som icke förut har blifvit tänkt och
det just så och ej annorlunda. — Det står då fast, att det
gamla, längesedan afslutade språket ej räcker till ens för den
classiska philologiens eget behof inom dess nuvarande
hufvudriktningar, just derför, att den rör sig inom ett
tankeområde, som var för de gamle fremmande. Sjelfva
förmedlingen mellan den gamla och nya tiden, hvarigenom den förra
skall blifva för den sednare fattlig, måste ovilkorligen tala
ett språk, som denna förstår, så vida meningen verkligen
är att icke ställa dem utom ali beröring med hvarandra.
Äfven individen fattar ingenting till fullo eller så, att det
införlifvar sig med hans eget föregående vetande, annorlunda
än genom ett om också till hälften omedvetet begagnande af
det egna språket såsom förmedling. På samma sätt
tidehvarfvet. Det vill begripa forntiden, men kan det icke, så
länge forntiden, likasom mången modern tourist, tror sig
kunna resa verlden omkring utan att begagna något annat
språk än sitt eget. Eller huru skulle det gå med
interpretationen, som är hermeneutikens egentliga mål, om philologen
ville tolka latin uteslutande på latin? huru med synonymiken,
för hvars ofta hårfina begreppsbestämningar de gamle, med
sin ringare vana vid en skarp dialectisk sönderdelning, alis
icke varit betänkta .på att lemna i arf åt oss något en gång
för alla brukbart färdigbildadt uttryck? Och grammatiken,
den sida af forntidsvetenskapen, som först träder lärjungen
till mötes, kan ännu mindre för andraj än redan utbildade
philologer, behandlas på något annat språk än modersmålet.
Följaktligen återstår af samtlige philologiens hufvudriktningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
