Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett votum i frågan om "classicitetens förfall," af Prof. Joh. Gust. Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 08
Joh. Gust. Ek.
Den classiska philologien måste således, för det första
protestera emot att anses liktydig med "classiciteten"; och
för det andra göra en bestämd skilnad mellan den
ursprungliga och äkta classiciteten, som, i språkmonumenterna
förvarad, är philologens materiella underlag, på samma sätt som
vextriket är Botanistens och djurverlden är Zoologens — och
den eftergjorda classiciteten, som inom högst få
vetenskapliga områden, äfven om, hvad sällan är förhållandet,
philologens hela språkförråd och språkförmåga stode till de
öfrige vetenskapernas obehindrade förfogande, kan lemna ett
för den moderna vetenskapens många i forntiden okända
begrepp passande uttryck, åtminstone icke på annat vilkor, än
att den upphör att strängt hålla sig inom den gamla, genuina
classicitetens gränser. Kommer så dertill, att äfven philo—
logerna sjelfve och det icke först nu, då classiciteten
förmenas hafva iråkat ett förut okändt förfall, antingen af
grundsats, t. ex. då de funnit den gamla stugan för trång och
velat göra små försök att vara classiska på egen hand, d.
v. s. på samma sätt, som de gamle sjelfva voro det, genom
nya ordbildningar eller nya constructionssätt, likväl med
iakttagande af classicitetens analogier, eller också af oaktsamhet,
låtit beträda sig med sådant, som classicitetsvurmarne finna
sig böra rubricera såsom språkfel, så kan man väl finna,
hvad man af icke-philologer bör vänta. Med ett ord: när de
störste nyare Latinister, sådane som en Muretus, Ruhnkenius,
J. A. Ernesti, Whyttenbach, Lundblad m. fl. likväl, och det
till och med i tal och programmer, der de dock voro
fullkomligt oförhindrade att hålla tanken pä huru classisk grund
pch botten som helst, af ena eller andra anledningen afvikit
från den äkta classicitetens lagar, så lärer väl den af ringare
språkkonstnärer eftergjorda classiciteten knappast kunna
väntas skola inför den verklige kännaren visa sig annorlunda,
än i allrabästa fall såsom en dålig härmning af goda
mönster. Och hvad ännu värre är: den nyare tidens critiska
skärskådande af hvarenda ordform och structur har gjort
latinskrifvandet, så vidt det har anspråk på att vara classiskt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
