Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett votum i frågan om "classicitetens förfall," af Prof. Joh. Gust. Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 08
Joh. Gust. Ek.
tinska språkstudiet hade förirrat sig, skulle nödvändigt föra
till en reaction. Denna reaction har inträdt: och man
betraktar nu latinskrifvandet visserligen såsom en
utomordentligt nyttig förståndsexercis för den, som vill bilda sig för
allvarligare studier, men dermed väl. Den är nu icke vidare
målet, utan endast ett stycke af vägen till målet. Den ovilja
mot just latinet och medelbarligen mot alla andra studier,
som förr blef följden af den förvända åsigten, att detta
studium skulle uträtta allt, och som blef desto starkare, när
man efter många års uppoffringar upptäckte, att det,
nemligen der den erforderliga fallenheten saknades, uträttat litet
eller intet, skall icke längre trycka på detta språkstudium,
sedan man kommit till den förståndigare insigten, att äfven
det fordrar sina särskilta anlag, och att icke hvar och en,
som saknar de anlagen, derföre bör genast gifvas förlorad,
utan kan inom andra arter af tankens yrken, och ännu mer
på det practiska lifvets många verksamhetsfält, göra mycket
gagn med litet latin nog, eller till och med utan allt sådant.
Antalet af dem, som åt detta läroämne egna ett allvarligare
och ihärdigare studium, skall på sådant sätt visserligen något
inskränkas, men heldre få och grundliga, af naturlig
fallenhet dertill kallade, än många, som hafva anspråket, men
sakna det, som ger rättighet till ett sådant anspråk. Man
skulle, för att upplysa förhållandet med ett exempel,
tvifvelsutan. döma orätt, om man ansåge den närvarande tiden
vara en mera musikalisk tid, än alla de föregående, derföre
att nu en så stor del af det uppvexande slägtet, särdeles af
qvinnokönet, med eller utan fallenhet under några år
till-hålles att spela fortepiano, hvarvid det ganska litet kommer
an på verklig musikalisk insigt, på att lära sig fatta tonernas
språk, men destomer på den practiska fingerfärdigheten. Den
verklige musikern lärer svårligen räkna det stora antalet af
dillettanter för någon stor musikens triumph. På alldeles
samma sätt förhåller det sig eller rättare förhöll det sig ännu
i min barndom med latinskrifningen. Det var då lika mycket
ett moderaseri, att hvar gosse inom de så kallade bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
