Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 ’
F. F. Carlson.
rens tanke." Denna hemliga meddelelse från Danska
Konungen hade icke framförts genom hans Minister, Baron Juel,
utan genom den bekanta härföraren Pfalzgrefve Philip af
Sulzbach, som kort förut ankommit till Stockholm.
Den kabinettsregering som Carl XI vid samma tid
upprättade, oberoende af Rådet, var också De la Gardies
verk. En berättare sägér härom: ^Rikskansleren afskilde
från Rådet, för att bryta dess auktoritet, en del af
affärerna som der voro tillförene afgjorda, och inrättade hos
den unge Konungen en kabiriettskonsdj, som dependerade
af honom allena och tvenne Kabinettssekreterare, hvilka han
dertill utsåg, såsom sina förnämsta adherenter. Den förste
bland dem var Erik Lindsköld, den andre Rehnsköld.
—-Dernäst drog han också alla andra statsaffärer till detta
kabinettet och sålunda utom dessa förbemälta Sekreterare
gaf occasion till alla de andra kanslibetjente straxt att
a-dressera sig till den unge Konungen och dess resolution
utverka, som den suiten med sig hade att Konungen, eloignerad
från sitt Råd, resolutioner fattade utan betänkande." Då
kriget följande året hade begynt, och i förstone syntes lofva
en lysande framgång, yttrade De la Gardie ännu starkare
sitt missnöje mot rådsmakten. "När Rikskansleren nu ser
sin Konung väpnad, och i förbund med E. M., börjar han
åter tala som förut om Rådet, såsom ett stort hinder för
affärerna, från hvilket det är angeläget att«befria sig.
Häftigare än någonsin har han talat emot Rådet", skrifver
Feuquieres och tillägger: "man kan lita derpå att Konungen
gör sig enväldig och älskar kriget." Det var i Januari 1675.
Men Rikskansleren hade redan uppnått gränsen för sin
makt. Han skulle inom få månader förlora allt inflytande
och snart dela de Rådsherrars öde, på hvilkas fall han ett
ögonblick hàde hoppats att grunda sitt eget välde. Hans
deltagande i planerna till enväldet kan anses beteckna dessas första
skifte. I det följande upptogos dessa planer af Lindsköld, en af
de Konungen omgifvande Sekreterarne, hvilken genom sin
nitiska och ihärdiga verksamhet vann Konungens synnerliga
förtroende. Ett år sednare skrifver Feuquieres, som nära deltog i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
