Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Statshvälfningen i Sverige uncfer Carl XF:s regering. §45)
denna tidens statssaker: "Lindsköld har talat med mig
öppet om den styrelse, hans Konung vill upprätta: den är
alldeles sådan som jag från början föreställt mig. Han bryr sig
ej mycket om-misshälligheterna i Rådet och påstår att han
skall endast så mycket lättare befästa sin makt, med uteslutande
af båda partierna." Den Franske statsmannen yttrade nu, att
företaget var farligt af en Furste om tjugu år: men han fann det
ock vara en nödvändighet i den anarki, hvartill han sjelf
under flera år varit vittne, och hoppades att tröttheten vid
detta tillstånd skulle lätta planens utförande. Han
upprepade för öfrigt de märkliga råd, hvilka han redan förut hade
meddelat, och hvilka voro följande: att man skulle i
förstone med största sorgfällighet dölja planen, att Konungen
skulle söka få en framställning derom från Ständerna, och
slutligen att han skulle göra sig ovillkorligt lydd i små saker,
emedan af dessa de stora följde. Det var just det
handlingssätt som sedermera följdes och som förde till målet.
Planerna till envälde voro således redan för handen.
Men vida vigtigare var den verkställighet som i sjelfva
verket vid denna tid redan hade inträdt. Aret 1676 var ett
af de mest kritiska år som Sverige någonsin genomlefvat.
Danmarks anfall inom rikets egna gränser, understödt af den
Holländska sjömakten, förde Sveriges nyförvärfvade storhet
på branten af dess undergång. Kriget var ett hårdt prof för
rikets inre kraft och tillika för dess hittills varande styrelse.
Den förra visade sig uthärda profvet, men den sednare brast
under farans påtryckning. Öfver ali den svaghet, som
förmyndareregeringen ådagalagt, tålt eller framkallat, föll på
på en gång ett förskräckligt ljus, och den slapphet som hade
inträngt i förvaltningens alla grenar, förlamade i
begynnelsen hvarje bemödande att afvärja fiendens anfall. Den
unge Konungen såg med ens hela vidden af den fara, i
hvilken han genom kriget befann sig. Denna erfarenhet försatte
honom i begynnelsen i en sinnesstämning, som nästan
gränsade till förtviflan. Aldrig i sitt lif glömde han de intryck,
han under denna tid erfarit. Det var emellertid han som
räddade riket, och räddarens förtjenst i denna allmänna
upplösning gaf honom en oinskränkt makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
