Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 ’
F. F. Carlson.
borgerligt krig: en del trodde att Rådets myndighet skulle
vinna öfverhanden, och !den blifvande Riksdagen ytterligare
inskränka Konungens makt: andra förutsade ätt, om
Konungen skulle fortfara att segra, och det uteslutande genom den
ledning han sjelf gaf åt kriget, så skulle hans myndighet
snart blifva utan gränser. Flera månader af en omvexlande
krigslycka följde, och ändtligen, då man redan trodde
fälttåget vara slutadt, den blodiga segern vid Lund. På detta
vinterliga slagfält tillkämpade sig Konungen icke blott en
öfvervigt i kriget utan äfven en förstärkt myndighet inom
landet. Konungens nya makt var befästad, och déa framträdde
genast i hela sin styrka. "Efter segern", skrifver
Feuquieres, "handlar Konungen alldeles enväldigt, och vill att
man skall veta det. Hans förökade makt har genast visat
sig i trenne åtgärder. Han har upplöst Riksdagen i
Göteborg, innan den ens hunnit företaga några öfverläggningar,
hvilket är högst ovanligt; han förnekar icke mera det bref"
(från Ludvig XIV) "om hans envåldsplaner, som blifvit
upp-fångadt, och hän iakttager ett alldeles förändradt uppförande
emot mig." En månad sednare tillägger han: "Jag kan icke
underlåta att säga, att sedan Konungen nu har hela
makten, tror jag att allt skall gå bättre, så vida han fortfar
att uppföra sig så som han nu tyckes gifva tillkänna."
Det var under detta skifte af kriget, som den
märkvärdige Johan Gyllenstierna steg allt högre i Konungens
förtroende. En nian af outtröttlig verksamhet likasom
Lind-sköld, med hvilken han var nära förbunden, vann denne
rådsherre den unge Konungens benägenhet i en’ tid, då han
icke hade förtroende för någon af dem som omgåfvo honom.
Straxt efter återtåget till Christianstad var dét som
Konungen kallat honom till sig. Han stod redan förut högt i
Konungens ynnest: under det dennes sinne var tillslutet för hvar
och en annan, förvärfvade han småningom genom sin
oförskräckthet, sin outtröttlighet, sin klokhet, och genom en
förundransvärd förmåga att i sitt väsende förena det undfallande
och det bestämda, som i Kontingens närhet erfordrades, ett
allt större insteg. Envåldsplanen, hvars uppkomst man
icke sällan med orätt tillskrifvit honom, fann han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
