Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om grundmotsatsen i verlden, af Mag. Doc. C. Y. Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om grundmotsatsen i verlden.
133
som lion icke kan tillfredsställa, nemligen behofvet af en
verklighet, som är fri från ali brist eller motsats och
således är fullständig verklighet. Förklaringen af den sinnliga
verlden måste då gå ut på att uppvisa den verklighet,
genom hvilken denna verlds brist på verklighet fylles , och att
utreda, huru en bristfällig, det vill säga, med sin egen
motsats behäftad verklighet kan tänkas tillsamman med den
fullständiga. Det torde häraf vara klart, att öm ingen mot-r
sats funnes i verlden, så skulle icke heller någon förklaring
af henne vara behöflig, samt att det i följd häraf just är
motsatsen i verlden, som behöfver förklaring.
Häri kunna ock alla för öfrigt olika försök att förklara
den gifna verkligheten anses öfverensstämma. Alla måste
nemligen först och främst antaga, att i verlden linnes någon
grad af verklighet. J annat fall skulle de stadna vid en
skeptisk åsigt, och de kunde då möjligen erkänna behofvet
af en verldsförklaring, men aldrig försöka att gifva någon
sådan. Men vidare måste de alla medgifva, att det, som
de anse vara sann verklighet, i verlden icke finnes rent,
utan till en viss grad inskränkt och ofullständigt och
följaktligen med sin egen motsats behäftadt eller med sin
motsats blandadt. I annat fall skulle de icke kunna erkänna
behofvet af en verldsförklaring, ty något klarare än den rena
verkligheten kan icke finnas. Så måste t. ex. den åsigt,
som antager kraften, rörelsen eller vexlingen vara den sanna
verkligheten, erkänna, att i den sinnliga verlden vexlingen
aldrig finnes utan varaktighet, rörelsen aldrig utan hvila,
kraften aldrig utan materia. Äfven då denna åsigt från sina
antaganden följdriktigt sluter, att den rena motsägelsen är
den sanna verklighetens nödvändiga form, måste hon
medgifva, att motsägelsen aldrig finnes ren i den gifna
verkligheten. Så måste ock den åsigt, som säger sig vilja förklara
lagbundenheten i verlden, medgifva, att det är en iveriden
befintlig motsats, som - föranleder behofvet af en
verldsförklaring. Den sanna verkligheten, från hvilken förklaringen
skulle utgå , måste nemligen enligt denna åsigt vara lag, och
v om det nu icke i verlden funnes något, som i högre eller
lägre grad vore laglöst eller tillfälligt, så funnes icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
