Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om grundmotsatsen i verlden, af Mag. Doc. C. Y. Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om grundmotsatsen i verlden.
135
verlden tankes såsom ett sammanhängande helt, så kan icke
mer än en enda sådan motsats finnas. Denna måste då vara
den allmännaste eller högsta i verlden och således återfinnas
i alla andra motsatser. Han skulle vidare utgöra den
nödvändiga förutsättningen för alla andra motsatser eller vara
deras grund och således vara grundmotsatsen i verlden. Den
närmare bestämningen af verldsförklaringens uppgift måste
således göras genom angifvande af grundmotsatsen i verlden.
Först då man klart fattat honom, kan man säga sig veta,
hvad det är i verlden, som behöfver förklaring. Först då
kan man äfven i sjelfva det föremål, som skall förklaras,
med tillräcklig klarhet fatta de häntydningar på den sanna
verkligheten, som i den gifna måste finnas, så vida den
sednare skall gifva anledning att söka den förra.
Vi tro oss härmed hafva tillräckligen redogjort för
anledningen till och betydelsen af frågan om grundmotsatsen i
verlden. Yi vilja nu genom en undersökning af några den
gifna verklighetens allmännaste bestämningar söka utreda,
hvilken denna grundmotsats är.
Den enklaste betraktelse af den sinnliga verlden,
hvilken är den omedelbart gifna verkligheten, visar, att de ting,
som äro i verlden, hafva vexlande bestämningar och således
äro föränderliga. Då likväl tingen oaktadt bestämningarnes
vexling kunna förblifva samma ting, så visar detta, att hos
tingen finnes åtminstone någon varaktighet. Men en fortsatt
betraktelse af de sinnliga tingen lärer oss snart, att dessa
sjelfva äro underkastade vexling, alldenstund de uppkomma
och förgås* Man föres dä lätt till den tanken, att likasom
de vexlande bestämningarna finnas hos ett varaktigt ting och
äro dess vexlande former, så skulle ock de vexlande tingen
vara vexlande former af ett och samma varaktiga ting, ur
hvilket de uppkomma, och till hvilket de vid sin förgängelse
återgå. I verlden skulle således finnas motsatsen mellan
varaktighet och vexling och dessa motsatta bestämningar
skulle återfinnas i hvarje till verlden hörande ting. Då nu
det, som en gång är verkligt på ett visst sätt, icke kan
förändras utan orsak, så följer att den gifna verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
