Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om grundmotsatsen i verlden, af Mag. Doc. C. Y. Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om grundmotsatsen i verlden.
145
sätta kraften såsom sin orsak, och då kraften icke kan vara
verksam utan att vara vexlande och föränderlig, så kan
förnimmandet icke enligt sitt begrepp förutsätta kraften, utan
iliåste tvärtom utesluta den möjlighet, som ligger i kraften.
Det förnimmande, som sålunda måste antagas vara ren
och fullständig verklighet, måste i sig sjelft ega sitt
innehåll eller förnimma sig sjelft och följaktligen vara
medvetande i och genom sig sjelft eller vara sjelf medvetande. Då
det sålunda är sjelfständig verklighet, så är det väsende i
egentlig betydelse, och såsom förnimmande väsende är det
förnuft.
Då nu den sjelfständiga verklighet, som i
kroppsligheten har sin inskränkning, är förnuft eller förnimmande
väsende, så är det klart, att alla grader af verklighet måste
vara gradér af förnimmande, och att alla i någon grad
verkliga väsenden måste vara i någon grad förnimmande. Om
det nu finnes ofullkomligt förnimmande väsenden, så måste
dessa hafva ofullkomliga förnimmelser eller förnimma
antingen hela sitt innehåll eller en del deraf på annat sätt än
det verkligen är. Detta, som för ett ofullkomligt
förnimmande väsende visar sig annorlunda än det är, kalla vi
företeelse. Det är klart, att ali o sjelfständig verklighet måste
vara företeelse, ty den o sjelfständiga verkligheten är en
sådan, som icke är i och genom si^ sjelf utan i och genom
något annat, och som således icke är för sig sjelf utan blott
för ett annat. Det kroppsliga är således företeelse i
motsats mot det andliga, som är väsende. Yi kunna således
beteckna grundmotsatsen i verlden såsom motsats mellan
väsende och företeelse. Men denna motsats kan på ett ännu
bestämdare sätt uttryckas. Yi hafva funnit att väsendet är
förnuft och att företeelsen har sin grund i ett ofullkomligt
förnimmande väsende. Då vi nu med förnuft beteckna det
förnimmande väsendet sådant det enligt sitt begrepp är, så
beteckna vi deremot med sinnlighet ofullkomligheten hos ett
inskränkt eller ändligt förnimmande- väsende. Sinnligheten
är då förmågan af sådana förnimmelser, som till sitt
innehåll hafva företeelsens verld, men hon är äfven
sammanfattningen af alla dessa förnimmelser. Grundmötsatsen i verlden
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
