Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälanden af nya Skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Anmälandet!.
hvilken språken nu befinna sig. Det formella i språken har ju af
ålder utgjort hufvudgrunden för formlärans bestämningar inpm
ordklasserna, och det materiella har dervid intagit blott en underordnad plats.
Framför allt gäller detta om casusformerna. Sanskrit- och
Zendsprå-ken hafva 8 casus; i Latinet hafva dessa nedgått till 6, ty
Instrumentalis och Locativus ega der intet serskildt rum; i Grekiskan och
Gotiskan finnas blott 5 casus, emedan Ablativus der är utesluten.
Nygrekiskan har gått ännu längre: den har till och med uteslutit
Dativus, utom i så kallade Hellenistiska talesätt, och eger således
e-gentligen endast 4 casus i behåll. Fornnordiskas och Tyskan ega
också blott 4 casus, alldenstund dessa språks grammatikor uiesluta,
utom Ablativus, äfvenledes Vocativus, hvilket sednare uteslutande ref.
likväl anser mindre väl betänkt, enär Vocativus genom sin enkla
användning så lätt uppfattas. Antalet af casus i dessa med hvarandra
beslägtade språk har således nedgått från 8 till 6,5, 4, och — hvad
som här är hufvudsaken — grammatikan för hvart och ett af dessa
språk har rättat sin framställning derefter. Förlusten af den
ursprungliga rikedomen i former har likväl ej varit en ovilkorlig förlust för
klarheten i begrepp, ty om språket befarat en sådan förlust, så har det
på ett eller annat sätt sökt förekomma den, och naturligtvis lyckats
deruti. Så t. ex., när Nygreken säger /nov eller Mwxs han gaf
mig, rov eller top Xéyta jag säger åt honom, rf kéyns à&lyé hvad
säger du mig, min bror? — så förstår han utan tvifvel straxt hvad
härmed menas, och befarar han otydlighet, så har han genast en
præposition eller något annat medel till hands att afhjelpa den saken.
Lika ledigt och obesväradt, som han uttrycker sig på ofvanstående vis,
lika ledigt och fritt uttrycker han sig äfven: ^Q/ouai and rtjv noliv
, jag kommer från staden, xoima àno fjtàlayfxa en kopp af guld, o. s.
v. Mången klassiskt bildad finner troligen föga behag i dessa nyheter,
dem han, till en början åtminstone, benämner barbarismer, soloecismer
och mera dylikt, men hvad hjelper det? Nygrekens språk är icke
dess mindre hvad det är, och det tjenar till intet att fortfarande deraf
taga anstöt. Sjelfva Latinet och den gamla Grekiskan voro ju en
gång annorlunda beskaffade än de sedan blefvo; skall mfin då på grund
afvde undergångna förändringarne förkasta dem?
I fråga om antalet af casus, Vocativus inberäknad, befinna sig
för närvarande de Skandinaviska språken på samma punkt som
Nygrekiskan. Detta må nu vara väl eller illa, vi måste dock taga
saken sådan den är. Säkert är åtminstone, att nybörjaren ej har något
att erinra deremot. Han önskar naturligtvis ingenting heldre än att
få emottaga det grammatikaliska läroämnet, likasom hvarje annat
läroämne, i den för honom lättaste och begripligaste form, ty annars
blifver ju ämnet för honom af föga intresse, och insigten derefter.
Möjligtvis nödgas han afbryta sin kurs, innan han ännu hunnit till
Latin eller något annat främmande språk; det är då dubbelt vigtigt
för honom, att han af sin grammatikaliska undervisning i
modersmålet eger något säkert resultat i behåll. Men antingen han afbryter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
