Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en enda ofantlig dunstkula, som småningom förtätades inåt,
så alt der bildade sig omkring medelpunkten en alltmer till—
vexande kärna för hela dunstmassan. Erhöll denna kärna
genom någon yttre kraft, måhända genom attractionen af
längre bort belägna likartade kärnor, en förelse omkring sin axel,
så måste hela den gasmateria, som omgaf kärnan, efterhand
taga del i denna rörelse, följaktligen hela det gasformiga
klotet eller solnebulan rotera omkring den gemensamma axeln.
I början långsam, blef denna roterande rörelse, i mån som
massan alltmer förtätades och volumen i samma förhållande
förminskades, allt snabbare och snabbare, och så måste då
äfven nödvändigtvis dunstkulans form mer och mer blifva vid
polerna afplattad, spheroidisk, närmande sig gestalten af en
lins, emedan de öfre dunsthvarfven vid equatorn genom den
hastigare omsvängningen utsvällde och fingo en allt starkare
benägenhet att frånskilja sig. När det så fortgick, måste det
slutligen komma derhän, att attractionskraften hos
dunstmas-sans kärna icke längre förmådde motväga centrifugalkraften
hos peripherien, och då aflöste sig från denna
aequatorial-peripheri ett ringformigl bälte, hvilket, sedan det lösryckt sig
från solnebulan, sammanvecklade sig till ett dunstklot med
dubbel rörelse, den ena omkring sin axel, den andra omkring
den stora centralnebulan, från hvilken det blifvit
bortslun-gadt. Detta klot antog snart formen af en spheroid eller
afplattad lins af samma orsak, som moderklotet antagit en
sådan, och denna nybildade spheroid blef rudimentct till den
äldsta planeten (Neptunus, eller om der skulle finnas någon
ännu aflägsnare). Emedlertid hade centralnebulan genom
denna betydande förminskning fått en ännu hastigare
omsvängning. Då upprepades samma fenomen efter någon tid.
Centrifugalkraften hos det peripheriska dunsthvarfvet
öfver-vann kärnans attructionskraft, och en ny gördel aflöste sig,
hvilken på samma sätt som den förra hoprullade sig och blef
den andra planeten, Uranus. På samma sätt aflöste sig
efter hv*randra Satumus och Jupker. Den derpå följande
dunstgördeln sönderbrast på flera ställen och formade sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
