Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess consequenser. Förflytta vi oss nemligen i tanfcarne
längre ned i tiden, till den tid, då vår jord afsöndrat sig från
solnebulan, för att fullfölja sin individuella utveckling, så voro
till en början alla hennes beståndsdelar i dunstformigt
tillstånd. Men snart bildade sig i dess medelpunkt en fastare
kärna, kring hvilken förtätningen alltjemt fortgick. De tyngre
ämnena, de metalliska, sjönko mot denna medelpunkt,
öfver-gingo från dunstformigt till droppbartflytande tillstånd, och
bildade den glödande, smältflytande jordkärnan, hvilken,
genom att draga till sig likartade delar, förstorade sig efterhand,
till dess hon vunnit ett sådant omfång, att hon förmådde
draga till sig de lättare ämnena i dunstkretsen och förvandla
denna till ett sjelfständigt klot. Från detta ögonblick
sväf-vade jordklotet i verldsrymden, en kometartad massa, hvars
ännu ringa peripheri var omgifven af en ofantlig dunstkrets,
som räckte långt bortom månens nuvarande bana. 1 denna
jordens uräldsta atmosfer, från hvars aequatorialperipheri det
ringbälte, hvaraf månen bildades, med tiden aflöste sig på
sätt som förut är nämndt, trängde sig hvarjehanda gaser om
hvarandra, i synnerhet de permanenta, syre, qväfve och väte.
Den glödande kärnan föranledde snart en antändning af vätet,
som med syre förenade sig till vatten, hvilket likväl icke
förmådde utfölla sig på den glödheta kärnan, utan sväfvade som
vattengas i de öfre rummen tillsammans med de andra
gasarterna. Öfver den smältflytande metalliska jordkärnan
utbredde sig efterhand de betydligt lättare halfmetallerna, som
utgöra jordarternas och alkaliernas* baser, och hvilka i följd
af sin starka frändskap till syret absorberade stora
qvantite-ter af detsamma (man antager att syret utgör minst l/s af
hela den fasta jordskorpans vigt). 1 smält tillstånd sänkte
de oxiderade halfmetallerna sig nedåt och utbredde sig som
en mantel öfver den likaledes smältflytande metallkärnan.
Denna mantel, som numera utgör sjelfva den fasta
jordskorpan, och som ytterst långsamt afsvalnade till fast form,
består till största delen af kiseljord, 70 procent, dernflst af
lerjord, 46 procent af det hela; utomdess 5 till 6 procent kali,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
