Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rydaholmsalnen och dess Likare af Prof. C. J. D. Hill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prof. Elvius, som funnit samma längd på den i Ups. Bibliot.
förvarade, med Stjernhjelms vapen märkta, ”archetypus pedis
Svethici” af messing. Stjernhjelms aln blir således - 263,3
Fr. lignes, och Stockholms äldre, i fall hon är den å Carls
staf utstuckne, = 263,33 Fr. lignes eller nästan lika stor som
den förra, då på den tiden en jemförelse mellan längder
nogare än till 4:e siffran troligen ej gjordes*).
Men då Stjernhjelm uppenbart velat ställa sig Konung
Gustaf Adolfs föreskrift till efterrättelse, blir det nödigt att
taga kännedom om
Några åldre ■tländska fttmått
a) Romerska foten.
Då vi sett, att Gustaf 11 Adolf och Stjernhjelm velat göra
den Svenska foten lika med den gamla Romerska foten, blir
det frågan huru stor denna varit, eller åtminstone hvad man
visste om den på deras tid, och hvilken dess bestämning de
ansågo för den rätta, (eller om denne verkligen redan
före-fanns i den Stockholmska?). Historien om de svårigheter
och det besvär man haft, att uppsöka den förlorade foten,
visar, hi>ru nödvändigt det är att skaffa en naturlig och
säker bestämning af sina grundmått, på det att, i fall deras
lagliga hufvudlikare gå förlorade, man måtte kunna återställa
dem* Romarne trodde det vara nog, att utstaka en
normalfot i Capitolium, hvarföre den kallades pes Capitolinus, men
•) Fast Stjernhjelmska alnen völ egentligen först genom Kgl.
Förordningen 4665 10/a eller snarare först genom instruetionen för Low
4667 der denne i ö:te mom. bjudes i öfrigt ställa sig Stjernhjelms
befallningar till efterrättelse, blef den lagliga och allmänt antagna, (helst
i den förstnämnde blott nämnes ”Ryholms alnr), så skall jag dock visa
att den varit känd och bruklig, eller en dermed nästan lika (=434,641.),
redan före 4652, och troligen långt förut, åtminstone från Gustaf Adolfs
tid och kanske från unionstiden, — när jag längre fram kommer att
tala om den gamla Seeländska alnen och den Rbenländska foten.
Möjligen var den förut brukliga ingen annan än den Stockholmska, hvilken
således varit en hårsmån mindre än den i texten derför antagna, —
och möjligen uråldrig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
