Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på de statsekonomiska resnltaterna af Riksdagen 1853—54 af Prof. Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innefattades under tvenne benämningar: jord eboks-och
mao-talsränta. De voro, till aldrastörsta delen, bestämda till
persedlar in natura, såsom spanmål, hö, kött, fisk, jern,
dagsverken m. m. och kunde antingen lösas efter ett årligen
faststäldt pris, dier ock, i vissa fall, uppsägas till leverering
m natura. Som dessa skatter tillkommit på en tid, då
kommunikationerna och varuomsättningen voro högst ringa, och
kronans behof stora, så alt hon till deras fyllande nödgades
taga hvad hon kunde få, så hade de kommit att bestå af de
produkter hvarje landsort lemnat och utgjorde det mest
om-vexlande proflager af landets produkter, hvarom man kan fä
en föreställning, då man besinnar att jordeboksräntan utgick
med 295 särskilda titlar och mantalsräntan utgjordes efter 155
särskilda beräkningsgrunder. Men ej nog dermed. En mängd
verk och inrättningar, samt en stor del af tjensleroännen,
bland andra hela indelta arméens befäl, hade rätt att sjelfva
af de skattskyldiga uppbära sina, af dessa räntor anvisade,
löner. Med denna rätt följde och den att uppsäga räntorna
Ull leverering in natura, en rätt, som medförde skyldighet å
de skattdragandes sida att forsla den uppsagda
räntepersed-len en viss sträcka, och gjorde detta uppbördssätt ganska
tryckande. Detta är det i Sverige välbekanta indelta
lönings-sättet, i sjelfva verket medeltidens länsväsende, och till sitt
ursprung som sin character fullkomligt tillhörande medeltiden.
För tjenstemännen egde detta löningssätt sina fördelar; när
lönen egentligen var bestämd i persedlar in natura, voro de
försäkrade emot alla olägenheter af penningarnes vexlande
värde, och för att undgå forslingsskyldigheten kunde det ofta
hända, att den skattdragande betalte dessa persedlar något
högre än de i sjelfva verket voro värda.
Olägenheterna af räntornas många titlar hade tidigt nog
låtit känna sig. Carl XU, hvilken icke skydde
genomgripande åtgärder, hade vid slutet af sin regering befallt att
räntorna skulle förvandlas till penningar, efter medium af 10
års markegång, dock att militiee-indelningen förblef orubbad.
Åtgärden, hvilken bragtes till verkställighet, blef dock ej af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
