Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på de statsekonomiska resnltaterna af Riksdagen 1853—54 af Prof. Th. Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iftng varaktighet, utan allt återgick efter Carl XU:s död till
det gamla. På 4730 och 4740-talen skedde ånyo försök med
räntornas ’örvandling till penningar, och denna gång äfven
med inbegrepp af de indelta; men åtgärden blef äfven nu af
ganska kort varaktighet. Försöket strandade på
indelnings-hafvarnes obenägenhet emot denna förändring med
uppbörds-sättet af deras löner. Sedan ärendet under tiden nästan
fullkomligt hvilat, upptogs det ånyo vid 4809 års Riksdag och
var derefter ett föremål för öfverläggning vid nästan alla de
följande Riksdagarne. Vid 4844-45 års Riksdag ingingo Ständerna
med en skrifvelse till Konungen angående förändringar i sättet
för hemmansräntornas utgörande, indelta räntornas samt
kro-notiondens indragande m. m. samt an höllo att till nästa
Riksdag få emottaga en proposition i ämnet. Med anledning häraf
nedsatte Konungen i början af året 4846 en komité, som
af-gaf ett med stor sakkännedom och grundlighet utarbetadt
förslag såväl till räntornas förenkling som till förändring af det
indelta löningssättet. I förra hänseendet hade komiteen
af-gifvit ett alternativt förslag, att alla räntor skulle förvandlas
antingen till en penningeränta eller till spanmål och smör;
i sednare hänseendet, att alla indelningar skulle indragas till
statsverket och tjenstemännen erhålla kontanta penningelöner.
I sin proposition till Ständerna vid 4848 års Riksdag upptog
Konungen, hvad ränteförenklingen angick, det sistnämnda
alternativet, men fann betänklighet vid att föreslå
indelningar-nes indragande; och då Ständerna ej gåfvo sitt bifall till den
första af de nämnda åtgärderna, blef Hfven ingenting rörande
den sednare beslutadt, utan allt stannade i sitt gamla skick.
Men saken hade gått för långt att kunna afstanna; tidernas
skick var sådant att frågan, en gång allvarsamt väckt, ej
kunde förfalla, och derföre begärde flere af Stånden att
Konungen till den följande Riksdagen måtte afgifva förnyad
proposition i ämnet. Så skedde; denna gång antogo Ständerna
Konungens proposition till dess hufvudgrunder, men ansågo
att de skattskyldige borde öfver en och annan punkt höras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
