Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälanden af nya Skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smska Ron-urkunder, utgifne af R. Dybeck. 4—3 Häft., Stockholm
4855—56*, 34 88., 27 planch., stor 8:o. Pris 6 R:dr B:ko
tillsammans.
Man skulle med fog kunna kalla den närvarande tiden för
nationaliteternas eller den till allt klarare enhetsmedvetande uppvaknande
folkkänslans tidsålder ; ty uti ingen föregående har folkslägtskapen
fram-trädt med så bestämda fordringar på att varda hörd och erkänd såsom
indelningsgrund vid riksgränsornas ordnande. Med ett ord: i nutiden
ter sig en mer än någonsin liflig sträfvan hos närskylda, men våldsamt
åtskilda, stammar att sluta sig tillsammans, samt en nästan lika stor
benägenhet hos icke, eller föga, beslägtade att slita sig ifrån hvarandra.
En naturlig följd af detta tvefalda sträfvande är, att folken hafva böijat
att med allt större allvar och nöje fördjupa sig i undersökningar om
sin egen forntid, för att lära känna sitt rätta grundväsende, och
således hvad som rätteligen tillhör dem såsom folk eller icke.. Då nu
intet är så afgörande i frågan om folkens närmare eller fjärmare
skyld-skap som språket, så har också den vaknade enhetshogen företrädesvis
riktat sina bemödanden på att efter den långa trädesliggningen
uppbryta och odla detta fält.
Bland de bildade folken har Sveriges ingalunda varit det sista att
egna sina krafter åt detta slags forskning, om äfven arbetets egentliga
mål först småningom kunnat framträda för tanken med fullkomlig
klarhet. Ledde af denna anda hafva Skandinaviens språk- och
häfdafor-skare med större och mindre nit och framgång sökt att uppdaga, reda
och upplysa vår stams fornminnen. Men den redan tidigt inträffade
tresplittringen har icke kunnat undgå att dervid stundom medföra en
viss ensidighet, så att man i hvardera landet sökt att draga så många
strån som möjligt till sin lilla stack, äfven om de lika ofta blifvit
hem-tade å grannens åker som å ens egen. Och ehuru visserligen det
arbete, som mera uteslutande egnades åt ett särskildt folk, var i högsta
måtto prisvärdt, när det leddes af ett ärligt och fördomsfritt sinne och
understöddes af kunskaper och tankereda ; så lär likväl ingen kunna
underskatta eller finna mindre berättigadt det slags forskning, som
sysselsätter sig med upplysandet af vår äldsta gemensamma forntid,
eller åtminstone de tidsskeden, som i möjligaste mon närma sig
Nordens enhetsålder. Och det finnes äfven sinnen, som känna sig med
den starkaste makt dragna just åt detta håll; de ledas dervid utan
tvif-vel till en del af den öfvertygelsen, att den Nordiska folkstammen
endast i samma mon kan ega utsigt till någon sjelfständig framtid, som
han i nöd och lust sluter sig tillsammans med förtroende och hopp.
Ty så säges i Håvamålen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
