Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har således för oss blifvit usus; och penal har till och
med ingått i vårt folkspråk i betydelsen af svårighet, betryck.
Fransyska (och öfverhufvud catholska) Universiteter hade
hvarken saken eller namnet. Deras béjaunes (quasi:
becs-jaunes: gulnäbbar), närmast en bildlig beteckning för de
nykomna student-ämnena (latiniseradt: beani), derefter för det
gästabud, hvarmed dessa gjorde sitt inträde i de äldres krets
(lat. bejaunia), är den enda jemförelsepunkten.
Efter denna, jag medgifver det, alltför långa excurs
öfver namnet, vill jag fatta mig så mycket kortare i hvad ännu
kan vara att säga om saken.
På de sex månadernas ”service” eller ”poenal”-gång
egde i äldre tider ingen afprutning rum. Götheborgaren C.
A. Saurell deponerade d. 47 April och blef absolverad
d. 16 October 1686 enligt anteckning i matrikeln. Så
småningom öfverlemnades det åt Curator och Seniorerna att för
hvart och ett särskilt fall bestämma poenitens-tidens längd.
Vanligaste tiden var då en månad; men från hälften eller
tre fjerdedelar deraf började man att kunna lösa sig med en
penningeafgift, som ursprungligen synes hafva användts till
”landskapets” undfägnande (med öl och tobak) alltså till ett
slags (DeposituJ/^s-griKtftt, men derefter anslogs till
nations-cassan. Man löste sig från 14 dagars service med 4 daler
silfvermynt samt från 3 veckors service med 7 d. s. m.
Först närmare medlet af 1700-talet synes servicen eller
denna mildare qvarlefva af den gamla ”svåra poenalismen”
(Smål. Nat:s protoc. d. 9 Nov. 1736) hafva vid
Universite-terna upphört. Men vid Gymnasierna fortfor någonting desso
likt, en ursprunglig ofrihet för nedersta afdelmngen eller de
sednastfrån skolan uppflyttade (translati), hvilka
mångenstädes fingo heta boves, med en om den Academiska
hyf-lingen erinrande ”garfning”, som ännu i våra dagar har vid
ett Gymjiasium vållat skada till lem, om icke till lif, och en
slutlig aflösning genom offentligt utropande af: ”liberté!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
