Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att dess kärna just utgöres af en folksaga. Det är folksagornas
vanliga öde att genom allegorier upplösas och tillintetgöras.
Vid en dylik saga har hela folket, slägte efter slägte, varit
verksamt att sammanarbeta innehåll och uttryck till ett enda,
oskiljaktigt helt. Så innerligt har tanken försjunkit i sin yttre
gestaltning, att om denna än är aldrig så grof och plump
(såsom händelsen ju äfven ofta är med det närbeslägtade
ordspråkets bilder), hvarje liten förfining i uttryck borttager
på samma gång något af de finaste dragen i andemeningen.
Den allegoriserande tolkaren lider oupphörligt skeppsbrott
vid denna förargelseklippa; men likväl älskar han
företrädesvis att syssla med folksagan, som i sin bildrikhet och
gåtfullhet öppnar för hans verksamhet ett så vidsträckt fält.
Emellertid ryggar han tillbaka för det skenbart fula i sagan,
och kommer derigenom aldrig till det sköna i henne: han
vill icke vedervåga sitt eget tycke, utån förädla det yttre
efter sin smak; och derför blir han aldrig herre öfver sagans
ande. Folksagan sjelf uttrycker detta så, att den förtrollade
prinsessan icke kan befrias af någon riddare, som på
förhand uppgjort, huru öfverjordiskt skön den fångna skall se
ut. Blott den är mäktig att lösa sagans ande från fängslet,
som icke bäfvar att omfamna den sköna, fastän hon bär ett
drakhufvud och sprutar litet eld.
Samma behandlingssätt, som en folksaga genom en
dylik tolkning måste vidkännas, rönte i stort hela den härliga
krets af myther, som Helleniska phantasien lemnade i arf åt
den Alexandrinska och Romerska lärdomen. Hela den
sin-liga lifsfullheten i en saga lät den allegoriserande tolkningen
blifva liggande, såsom ett caput inortuum. Deremot
afdref-vos alla de förmenta finare och andligare delarne —
tanke-dunster, som man förgäfves slräfvade att uppsamla och bringa
till fast form. Det sant personliga, som icke mindre tillhör
den reala verlden, än den ideala, med ett ord det concreta,
var och förblef Styckadt och söndersprängdt. Atterboms
Lycksalighets-Ö är redan i sig sjelf till hälften en allegori:
detta är ett stort lyte nog för ett dramatiskt arbete. Större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
