Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vindarne och hans inträde i prinsessans palats. Ja, till och
med de naiva och skämtsamma drag, som kasta sin
välgörande dager på den, i det hela, sorgligt skuggade taflan, äro
från början sagans egna, t. ex. Zephyrs förhållande till
Spi-narosa, prinsessans naturhistoriska misstag anbelangande
fo-geln Phoenix (I, 182—183), o. s. v. Men det är blott för
nämnda äfventyr, och deribland endast delvis för det andra,
Atterbom kunde begagna folksagans fingervisningar. Fjerde
äfventyret är till fullo egen uppfinning. För det tredje har
han sagan nästan intet att tacka; och största delen af andra
äfventyret är derjemte en frukt af hans diktande förmåga.
Ty folksagan vet intet om hemkomsten, förstår blott endels
att skildra brytningen mellan de älskande, och affärdar med
en väl ytterlig, om än innehållsrik, knapphet parets
sällhets-tillstånd i följande ord: ”Allt hvad nöjen kärleken eger, allt
hvad det mest upplysta förstånd har angenämt, allt hvad
hjertat har kärleksfullt och ömt, all den sällhet dygden
ger, njöto nu de båda älskande, så att aldrig någon dödlig
kunnat föreställa sig, långt mindre erfara den lycksalighet,
de kände; ty allt ökade men ingenting rubbade deras ro,
och inga årsskiften minskade deras ungdom, emedan de
drucko ur ungdomskällan, som fanns på samma ö, och
således aldrig föråldrades.” Mot denna ordnjugghet, för
hvilken all utveckling i kärleksförhållandet försvinner, har
At-terbom ställt hälften af sin bok, nämligen andra och tredje
äfventyren, eller just de delar af sagospelet, som utgöra
dettas glanspunkter.
Men det mest glänsande bland allt det präktiga i
Atterboms Lycksalighetens Ö, hans härligaste poetiska skapelse
är otvifvelaktigt Felicia; ty det är just i bildandet af denna
personlighet, han ådagalagt sitt poetiska mästerskap, så vidt
uppgiften för en skald i detta fall var, att på
individualitetens område öfverflytta allegoriens allmänna lifsbestämningar.
Det är blott på de få ställen^ der prinsessan uppträder i sin
dubbelnatur, Felicia-Astralis, hennes väsende ännu
hänger fast vid en formfattig speculation: öfverallt annars har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
