Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras af Tiden, hvilken omsider äfven har lår göra sitt förarbete
för Evigheten. Det skönas ensidiga tillvaro måste upphäfvas:
det Natursköna och Phantasien up{)gå uti det Skönas sanna
och hela verklighet, i Konsten, som väsendtligen en
öfver-jordisk skådning och återspegling af det gudomliga (Astralis,
försonad med Theophania), i sina förgreningar, de s. k.
Konsterna (Felicias nvmpher), sprider sig från sällhetsön
öfver hela den osälla jorden, för att lefva bland menniskorna
i gemen (66). 1 menniskoslägtets utöfning af Konsten — den
af gudaskådning uppburna Konsten — är det alltså, naturen
finner den rätta föreningspunkten med det menskliga, och
derigenom vinner ”förlossning” från sin träldom under
tiden (66). 1 henne ernår naturen den delaktighet i ande, •
efter hvilken hon trängtar (67).
Att Felicia är den naturliga grund, nr hvilken det
konstsköna i alla rigtningar framgår, visar sig tydligen vid
betraktande af hennes förhållande till de uppvaktande tärnorna,
som, utån att hon sjelf det visste, af henne inspirerades till
sång och saga.
Cäcilia.
Vi alla våra sångelr lärt — af dig.
Felicia.
Af mig?
Cäcilia.
Från dina egna drömmar blott
65) H, 400 & 443.
••) II, 440.
®T) Naturens längtan efter försoning genom konsten uttrycker sig
mångenstädes i våra folk-sägner och sånger: de i dem uppträdande
naturväsenden äro gemenligen begåfvade med någon underbar konst,
hvilken de stundom bortlära åt menniskobarnen, såsom Necken ofta
gör med sitt spel: naturen vill sjelf liksom gifva menniskan i bandom
medlet till sin förlossning. Men detta sjelfgifna, icke af gudomlig anda
helgade, medel blir då icke annat, än medel till mottagarens förderf:
man erinre sig sagorna om sinnesförvirrande låtar, polskor o. s. v.
Sålunda har sagan kommit till att dikta melodier af fullkomligt
djef-vulsk art, t. ex. den Hallingdalska ”Fanitullen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
