Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gelbild af oss Sjelfva; vi kunna känna som de, fröjdas och
klaga som de.
Denna narraktighet, som vidlådar dem, framträder dock
först i sin fulla klarhet genom kontrasten till andra, den
Bellmanska diktens eleinenter. Så bilda de sköna, idylliskt
fridfulla naturmålningarna en underbar bakgrund, mot
hvilken de framträdande personerna bizarrt afteckna sig, och icke
mindre bidraga melodierna att sätta det skildrade
lefnads-och tänke-sättet i en löjlig dager.
Den romantiska naturuppfattningen och
naturbeskrifnm-garna utgöra jemte det musikaliska bland de vigtigaste
beståndsdelarna uti det ”vemodsdrag,” den ”sorg i rosenrödt,”
som Tegnér fann hos Bellman; de ingå uti den ”romantiskt
himmelsblå tråd, som”, enligt Heibergs uttryck, ”slingrar sig
genom de burleska situationerna och, till och med der den
döljer sig för ögat, liksom förvandlar sig till en sträng, som
klingar för örat uti de svärmiska melodierna.” Det är denna
tråd, som adlar Bellmans komik till sann humor; den
skimrar glänsande fram emellan de brokigt förvirrade bilderna,
den ton, som utgår derifrån, klingar vemodigt genom larmet
af jordlifvets lumpna intressen, låtande oss känna dem i all
deras uselhet; genom den löper en elektrisk gnista af det
öfversinliga, i hvars eld sinligheten förtäres. Dock är
denna tråd icke spunnen ensamt af de nämnda delarna; i
den ingå äfven den melankoli, som ofta på ett outgrundligt
sätt blandar sig med det burleska, det starka eftertryck, som
lagges på all glädjes flyktiga natur, samt slutligen de
ständigt återkommande påminnelserna om döden, hvilken
oblid-kelig gör slut på allt.
Genom dessa medel träder dårskapens intighet, träder
ömkligheten hos personerna och deras ändamål i full
klarhet inför åskådaren ; i hela sin skärpa ser man motsatsen
emellan sinligheten, som vill något vara för sig, och å
andra sidan känslan af dess ändlighet och förgänglighet, en
känsla, genom hvilken’det eviga och oförgängliga
framskymtar. Medvetandet om denna motsats väckes äfven hos de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
